Editorial. Med alle forbudene og kravene om restriksjoner på e-sigaretter, må du stoppe opp og spørre deg selv: Hvem tjener på dette? Og hvem betaler prisen?
Perspektiv. Det är numera klarlagt att e-cigaretter och ”vanliga” cigaretter är så kallade substitutionsprodukter på marknaden. När den ena begränsas, ökar försäljningen av den andra – i synnerhet bland unga vuxna. Detta även om intentionen var att ”skydda” unga från nikotinbruk.
Det är också klarlagt att de långsiktiga hälsoeffekterna av vejpning sannolikt är en bråkdel av de som kommer av rökning, även om inget nikotinbruk är riskfritt. Detta borde lagstiftare i alla länder vara medvetna om vid det här laget.
Partisk diskusjon
Det är inte så svårt att skaffa sig kunskap bortom tidningsrubrikerna. Finns gott om gedigen forskning kring vejpning och e-cigaretter och de är öppet tillgängliga via oberoende institutioner. Kampanjerna som driver nyhetsflödet är däremot inte lika transparenta. Syftet är att skapa osäkerhet i en debatt där vetenskapen säger en sak och den egna ideologiska övertygelsen säger en annan. Vad vi ser i dag är en väldigt snedvriden diskussion där förespråkare av det “nikotinfria” samhället kan härja fritt, får stort medieutrymme och kan välja och vraka ur sin lista på “talking points” utan att behöva försvara sin position. Brukarperspektiv eller en mer pragmatisk syn på skadereducering saknas ofta helt.
Koordinerte tiltak?
Och det här påverkar givetvis lagstiftningen. Vi ser det i länder som Hongkong, Vietnam, Danmark, Nederland och nu senast i Bulgarien. Vi noterar restriktioner eller omfattande förbud mot en så grundläggande komponent som smaksättningar, höga skatter på e-vätska, ackompanjerad av grovt förenklad, ofta vilseledande, information om skillnaderna mellan att röka och att vejpa från statliga myndigheter. Det går väl att diskutera huruvida detta är en internationellt koordiread insats, men det är en fråga för en annan krönika. Men oavsett vem som ligger bakom så blir resultatet av alla dessa ideologiska regelverk kring nikotin i första hand att försäljningen av cigaretter ökar. I synnerhet i de grupper som lagstiftningen ska ”skydda” – något som en nylig publisert studie bekräftar.
Farlig og villedende
Ytterligare en konsekvens är att lagstiftningen påverkar synen på e-cigaretter som alternativ till cigaretter. En majoritet av alla rökare tror idag, på allvar, att det är mindre farligt att röka “naturliga” cigaretter än att vejpa “onaturligt” nikotin. Att produkterna beläggs med i många fall hårdare restriktioner än cigaretter (de förbjuds i vissa fall helt och hållet – som i fallet med engångsmodeller i Frankrike) spär på myten om att det här handlar om ”riktigt skadliga” produkter. Vetenskapen pekar tydligt, med hela handen, på motsatsen, men vad betyder det när en rökare regelbundet läser rubriker om överdrivna risker (med påståenden om att ”vejpning är värre än att röka”) eller får sin information från lika dåligt informerade läkare om “de okända farorna med e-cigg”?
Beskytter ingen
Och någonstans är det här en politisk fråga. Vilka alternativ vill våra politiker främja eller motverka på en redan existerande marknad? Vad och vem man vill man egentligen skydda i Hongkong, eller i andra länder, där enormt hårdare restriktioner mot e-cigaretter vinner laga kraft?
Ikke røykerne, i hvert fall. Og de "beskytter" tydeligvis ikke noen unge mennesker heller.
