Ledare. 2025 kommer förhoppningsvis bli året när vi börjar prata om vejpning och e-cigaretter på allvar. Marknaden växer. Men samtidigt exploderar den olagliga handeln och med den ökar bruket bland minderåriga.
Regeringen vill se skademinimering på nikotinmarknaden och samtidigt skydda unga från nikotinbruk. Det går att få båda, men då krävs en radikal förändring och nya tankemodeller. Och några modiga politiska beslut.
I över fem år har var och varannan artikel i Vejpkollen handlat om ungdomsbruk eller den enorma svarta marknad som förser våra barn med e-cigaretter. Eller snarare vejps, som engångsmodeller börjar kallas i folkmun.
Har det inte handlat om forskning kring bruket bland unga så har det handlat om utvecklingen i olika länder där kriminella utnyttjar en enorm efterfrågan för att göra miljonvinster på att sälja okontrollerade produkter. Nu på senaste tiden har våra breda medier snappat upp det här. Inte sällan med en väldigt dramatisk ton, där barn säljer vejps till barn och krigar om territorier, en perfekt grogrund till gängkrig och nyrekrytering till en betydligt farligare droghandel.
Men det här har varit ett problem som funnits länge. Det är bara det att ingen riktigt brytt sig om att ta det på allvar. Nu växer det ”explosionsartat”. Varför har det blivit så?
Våga bryta med preventionen
Jag vågar hävda att ett av de största drivkrafterna bakom den här utvecklingen bottnar i den enögda och ideologiskt färgade preventionspolitiken. Sveriges riksdag har i snart 20 års tid aktivt eldat på en politik vars främsta syfte är att förhindra att ungdomar ens luktar på en e-cigarett – eller bryr sig om nikotin överhuvudtaget. Det är en politik som eftersträvar det ”nikotinfria samhället”. Flera miljoner statliga skattekronor har därför årligen finansierat kampanjer för att påverka lagstiftningen, det vill säga att skärpa och krångla till de lagar och ramverk som påverkar den redan etablerade och viktiga försäljningen av rökfritt nikotin, e-cigg och snus, i Sverige.
Omfattande och krångligt regelverk
Vi har i dess kölvatten fått skyhöga skatter på e-vätska (höjdes med hela 500 procent 2021), enormt hårda krav på åldersverifiering (det är i vissa kommuner omöjligt att köpa via nätet), kraftig begränsning av marknadsföringen och möjligheterna att sälja de produkter vi konsumenter faktiskt efterfrågar. Lägg därtill väldigt omfattande krav på produktregistrering och återrapportering (alla reglerade produkter måste registreras sex månader i förväg och sedan årligen både av importören/återförsäljaren OCH det utländska som exporterar till Sverige) – en krånglig lag som vid ett litet misstag kan rendera hela sortiment olagliga över en natt.
En grumlig paragrafpöl
Problemet med den här preventionsinriktade lagstiftningen är att den till sin natur inte tar någon som helst hänsyn till varken konsumenter eller de företag som berörs. Drömmen om det ”nikotinfria samhället” står över allt. Företagen som säljer e-cigaretter har snällt fått anpassa sig, åtminstone om de vill fortsätta sälja sina produkter på laglig väg. De allra flesta har gjort det. Och nu går de på knäna i ett hav fyllt av regleringar som gör det i princip omöjligt att snabbt anpassa sortimentet för att möta en ännu snabbare förändring av efterfrågan på nya produkter. Vi konsumenter hamnar i en slags grumlig paragrafpöl mitt emellan, smått förvirrade, utan att veta från månad till månad vilka produkter som är tillgängliga.
Men det var ju precis det som var syftet med preventionspolitiken: Att förhindra, försvåra och begränsa bruket av nikotin, genom att förhindra, försvåra och begränsa möjligheten att sälja nikotinprodukter.
Som gjort för svart marknad
Resultatet är att desvärre att tillgången på vejpprodukter nu är större än någonsin. Men inte via de lagliga kanalerna och inte via de specialiserade butiker som saluför registrerade produkter. Vi har istället fått en svart, och delvis grå, marknad där etablerade varumärken konkurrerar med olagliga och betydligt billigare produkter.
För den som är någorlunda insatt i hur marknaden för e-cigaretter, och i synnerhet den för så kallade engångsmodeller, har fungerat de senaste 10 åren kommer den här utvecklingen inte som en chock. Tvärtom. Den var, som sagt, i allra högsta grad förväntad.
Hur fungerar handeln med e-cigaretter?
Till skillnad från cigaretter och andra tobaksprodukter är e-cigaretter i första hand en elektronisk produkt, inte nödvändightvis en nikotinprodukt. Det handlar om en elektronisk apparat som tillverkas i en fabrik, på löpande band, av teknikföretag. Precis som mobiltelefoner tillverkar fabrikerna enheter som säljs mot en världsmarknad. Dessa skalenheter fylls sedan med önskat innehåll, i e-cigarettens fall en vätska som kan innehålla nikotin eller någon annan substans, beroende på var i världen den är tänkt att säljas. Detta gäller i allra högsta grad för engångsmodellerna.
Miljoner enheter om dagen
99 procent av företagen som står för tillverkningen har sina huvudkontor och fabriker i teknikmetropolen Shenzhen i Kina. Kunderna är allt ifrån tobaksbolag till återförsäljare och privatpersoner. Produkterna anpassas löpande för att passa olika lagstiftningar och kunderna kan lika enkelt specificera vad de vill ha för just sin marknad: EU och USA har exempelvis helt olika lagmässiga krav vad gäller tillåten nikotinhalt och storlek på själva vätskebehållaren. Företagen pumpar ut miljontals små engångsvejps dagligen. Så stor är nämligen efterfrågan. Det är här den lagliga, seriösa, handeln med engångsmodeller har sin vagga. Men även den svarta.
Påverkas av preventionspolitiken
Precis som med andra tekniska produkter, exempelvis mobiltelefoner, ändras förutsättningarna för produkterna i takt med att marknaden ställer nya krav. För mobiltelefoner sker detta över några år. För e-cigaretter händer det från månad till månad. Men till skillnad från mobiltelefoner påverkas e-cigaretter av en helt annan typ av förändringar, preventionspolitik. När en viss variant är populär i en region, blir den inte sällan förbjuden eller omöjlig att sälja i en annan. Men när en seriös återförsäljare i en region plötsligt tvingas dra tillbaka sina ordrar, står snabbt en annan i lobbyn och plockar in produkterna i stället. Det kan vara en oportunistisk distributör som hoppas på en en snabb hacka, eller en yrkeskriminell som får ett reapris på 20 000 enheter som plötsligt inte gått att sälja lagligt i något förbudsivrande land. Tillverkaren får snabbt en ny betalande kund och behöver inte oroa sig mer för detta. På det här sättet blir den olagliga handeln blir riktigt lukrativ för alla inblandade parter, samtidigt som marknaden svämmar över av allt ifrån lagliga till olagliga produkter.
Vejphandeln börjar likna cannabismarknaden
Vi läser nu i allt fler reportage i svensk media om hur kriminella, utan problem, köper in tusentals vejps via nätbutiker och gör miljonvinster via lokal försäljning. De riktar sig till alla som vill köpa (enskilda butiker eller privatpersoner), men framför allt till de som normalt inte kan köpa produkterna via lagliga kanaler – det vill säga – ungdomar. De gör det dessutom genom att utnyttja lika minderåriga säljare. För den som vet hur cannabishandeln fungerar, är likheterna slående. Det slutar med stora pengaflöden och våld mellan väldigt unga människor – just den grupp som preventionspolitiken skulle skydda.
Mer kontroll blev mindre kontroll
Ingen borde som sagt vara förvånad över detta. Preventionspolitikens mål är ju uppnått: den lagliga handeln skulle strypas. Vem brydde sig om varningsrop från de som kan den här branschen?
Nu växer den olagliga handeln istället, i allt större skala, med resultatet att produkterna blir mer tillgängliga än någonsin för minderåriga. Sveriges, och för den delen EU:s och stora delar av västvärldens, preventiva hysteri har med detta fått en direkt motsatt effekt mot vad det var tänkt – bruket bland unga ökar, istället för att minska. Mer kontroll blev i praktiken mindre kontroll.
Gynnar vi tobaksindustrin?
Vi som såg det komma kan bara stå och se på när det händer. Vi får vackert knyta näven i fickan när all kritik mot preventionsarbetet slås ner som “egenintresse” eller något som “gynnar” tobaks- eller vejpindustrin. Det är givetvis ren retorik, tillämpad för att driva sin egen sak utan att behöva bry sig om motargument.
Och det håller inte längre.
Ge svarthandeln en match
Preventionspolitiken måste problematiseras, för den fungerar inte som det är tänkt och det är våra barn som betalar priset. Det krävs ett nytänk här. Det är bara genom en kontrollerad och laglig marknad som preventionen har reella möjligheter att fungera. Och det ligger i allas intresse, såväl för företagare som för konsumenter och de som vill se ett minskat nikotinbruk bland ungdomar. Så istället för att försöka begränsa utbudet bör vi kanske jobba för ett större utbud, med bättre produktsäkerhet och enklare regler för att skapa stabilitet på marknaden? Finns det öppningar för att skapa lättnader för företagen? Ja, det kanske är det som krävs, om vi ska ge svarthandlarna en match, istället för öppet mål.
Ideologisk slagsida som måste brytas
Ingenting löses över en natt. Men att bli medveten om dynamiken på marknaden för e-cigaretter är ett bra första steg. Idag öser vi istället miljoner (av våra skattepengar) till organisationer som driver kampanjer och kräver hårdare lagstiftning. Ett exempel på detta var när Non Smoking Generation och Tobaksfakta bara några år sedan övertalade den socialdemokratiska regeringen att försöka förbjuda smaksättningar i e-cigaretter. Nu röstades förslaget ner – vilket var en himla tur – i länder som infört ett sådant förbud har den svarta marknaden tagit över i större utsträckning än i Sverige.
Verkligheten vs ideologin
Det råder allt jämt en ideologisk slagsida i debatten om nikotinbruk. Detta måste förändras och våra politiker måste till syvene och sist sätta sig ner och prata med marknadens parter. Slagsidan kan bara brytas genom att öppna upp samtalet om nikotinbruk och nikotinförsäljning. Samtal med konsumenter, unga som gamla, ska väga lika tungt som dyra infoträffar med aktivister från Non Smoking Generation. Insikter från återförsäljare och tillverkare ska väga lika tungt som faktablad och rapporter från CAN. Marknadsanalytiker ger sannolikt bättre råd än läkare i Danderyd och nikotinforskare vid Göteborgs universitet. Röster från poliser och tullare bör prioriteras framför möten med aktivister från Karolinska institutet och Hjärt- och lungfonden.
Ny lagstiftning är bra
2025 blir förhoppningsvis ett bra år för skademinimering i Sverige. Samtidigt som e-cigaretter och snus tar över nikotinmarknaden så röker nämligen allt färre, både när det gäller barn som vuxna. Regeringen har infört skademinimering som ett mål för tobakspolitiken. Vi kommer förhoppningsvis att få en ny lag mot langning av nikotinprodukter till minderåriga, och en skärpt lag som gör det svårare att lagra och förvara oregistrerade nikotinprodukter. Allt detta är bra. Men det räcker inte. För att åstadkomma en prevention värd nämnet måste det ideologiska ramverk som styrt tobakspolitiken i decennier brytas ner, ända in på myndighets- och tjänstemannanivå, och sedan byggas upp igen för att fungera bättre under dagens förutsättningar.
