Steve Tasker var en av de första, kanske till och med allra först, men att sälja e-cigg i Sverige. 2009 startade han sin butik i Stockholm och är fylld till bredden med anekdoter från vejpvärlden. Från alla ”idioter” som halvt sprängde sig själva till elaka äldre damer som bakat bullar åt honom.
”Jag var på SVT, Nyheterna, TV4, Vetenskapsradion. Och allting handlade om vapes” säger Steve Tasker när Vejpkollen träffar honom.
Vejppionjären Steve Tasker hoppar rakt in i kulmen och på sätt och vis starten av sin resa med e-cigg. Engelsmannen var en av de första, om inte allra först, med att importera och sälja e-cigaretter i Sverige. Han var troligtvis ensam om att ha en fysisk butik i några år, menar han, och har ett och ett halvt decennium fyllt av anekdoter och berättelser att dela med sig av. Det gäller bara att få lite styrsel på dem och peka honom i rätt riktning.
E-cigaretter blev nästan olagliga
”När det började var det mycket tjafs om nikotin. Jag fick ett vite om en halv miljon om jag skulle fortsätta sälja – och en annan butik i Malmö åkte fast”, fortsätter Steve Tasker. ”Han där nere vägrade böter. Han sa att “det därvär ingen lag”, så han drog han dem till domstol Det tog tre, fyra år innan det blev klappat och klart. Det blev högre domstol hela vägen.”
Räddade en framväxande branch
Händelserna utspelade sig 2013-2016. Svenska Läkemedelsverket ville se en reglering där e-vätska föll under läkemedelslagstiftningen och stoppade därmed all import av e-vätska till Sverige. Företaget The trade team Vintrie AB, som då hade 11 vejpbutiker runt om i norden tog strid och överklagade beslutet. Trots att företaget under perioden gick i konkurs, drevs fallet hela vägen upp till högsta förvaltningsrätten. Rätten slog slutligen fast att e-cigaretter och e-vätska med nikotin var att betrakta som en njutningsprodukt (precis som cigaretter) och inte ett läkemedel. Därmed öppnades dörren för flera företag att satsa på e-cigaretter och vejpning i Sverige.
”Det var faktiskt hans företag som räddade hela branschen”, konstaterar Steve.
Mystiska paket från Kina
Steve blandar friskt mellan svenska och engelska, skrattar ofta och ger ett hjärtligt intryck bakom den lite hårda ytan.
Steve Tasker själv halkade över e-cigaretter 2009 av en ren och skär slump.
”Jag kom på det via min bästa vän i England. Hon rökte som en jävla skorsten! Men jag ringde henne på julafton för att önska god jul, och hon sa ”Vet du vad jag fick i julklapp?! En liten elektrisk cigarett – och det funkar!” Så jag frågade var hon hittat det, och det var något företag i England. Så jag hittade hemsidan och beställde. Men de kostade ganska mycket på den tiden”
Steve fortsatte att leta runt på nätet och hittade andra sidor som sålde.
”Jag hittade några e-cigaretter från Kina som kostade 10 kr, så jag beställde hem fem paket.”
På den här tiden fanns bara ciggalikes av högst halvdan kvalitet. Enligt Steve smakade de ”förjävligt” men gjorde ändå på sätt och vis sitt jobb.
En mångsysslare av rang
Det går rätt snabbt att förstå att Steve Tasker är en ”doer” av rang. Hans levnadshistoria rör sig från uppväxten i Leamington Spa strax utanför Coventry i England, till att starta en bar, en hamburgerfabrik och andra random verksamheter i Spanien, hamna i Sverige via en svensk tjej, vinna SM-guld i korvtillverkning och hur mycket annat som helst. Ändå känns det som att allt han hinner berätta bara är ett skrap på ytan av allt han egentligen gjort.
Nästa del i historien är i alla fall lika slumpmässig den, men skulle komma att föra in honom på nästa kapitel i livet, som varat i 15 år nu.
Blev återfärsäljare på ren reflex
”Jag tog med mig två e-cigaretter till en fest och folk frågade såklart: ”vad är det där för något? Röker du inomhus?” Nej, det här är en e-cigarett, det är bara vattenånga. ”Var köper du dem?” Nej, men jag säljer dem, säger Steve och signalerar med kroppsspråket att det var ett påhitt i stunden”
Sagt och gjort – folk ville köpa, så Steve beställde fler.
”Jag beställde tio paket till, sålde dem, beställde tjugo till och … tada”, säger Steve och slår ut med armarna.
Billig hemsida
Den lilla verksamheten vidgades ytterligare via en kompis som sålde vidare på en golfbana av alla ställen och beställningarna från Kina blev 50 paket i stöpet. Så då blev det till att starta företag på riktigt.
”Jag byggde upp en billig hemsida, och sen köpte jag in grejer på kreditkort för ungefär 25.000, 30.000 kronor, och gjorde mig redo för den stora dagen”, säger Steve och låter fortsättningen hänga i luften en stund.
”Det hände absolut ingenting på fyra månader. Men sen började jag ändå få in lite beställningar från Malmö och Göteborg. Aldrig från Stockholm.”
E-ciggbutiken Sluta nu!
Steve tjänade ungefär 20 kronor om dagen på verksamheten då, och hade e-cigg över hela huset.
”Så jag behövde hitta någon annanstans att ha allt, min fru var vansinnig på mig. Men jag hittade en del av en lokal i Vällingby som hade butiksyta. Då tänkte jag att; jag har butiksyta, jag kan öppna upp affär på helgerna.”
Det blev samma historia en gång till. Det kom ingen alls till butiken på fem, sex veckor innan det så sakta började lossna.
”Sen kom det någon enskild, sen två, sen hur mycket som helst. Jag var den enda vejpbutiken i Stockholm och troligtvis Sverige i kanske ett och ett halvt till två år.”
Den butiken finns fortfarande kvar, även om den bytt lokal sedan dess. Den heter kort och gott ”Slutanu.com”.
”Den heter verkligen så, det är helt underbart”, bryter Christian El-Hage in med ett skratt. Han är butikschef på Steves andra affär ”Ecigg City” där vi befinner oss.
Den fysiska butiken heter också slutanu.com?
– Jaja. Jag var så trött på att alla företag i Sverige ska ha engelska namn, fast de inte ens är englandsskötta. ”Nej, jag tar ett svensk namn”.
”Varje gång jag pratar med ett företag och de frågar vad jag har för mailadress så blir det förvirrat, bryter Christian El-Hage in igen. Jag bara: sluta nu, och de undrar vadå sluta nu, vad har jag gjort?”
Men Steve viftar bort sin butikschefs munterhet över det kanske lite udda namnet.
”Äh, det är jättebra, och alla kommer ihåg det.”
Prisad korvstoppare blev vejparen på TV
Vid den här tiden sysslade Steve egentligen med nämnda korvtillverkning och hade butiken i Vällingby öppen på helger och onlineverksamheten parallellt. Och det var vid den här tiden han blev högsta nyhetsstoff och fick pryda både tidningsuppslag och tv-reportage såväl som att debattera i allehanda medier. Rådande lagar och regler var vid den här tiden jäkligt oklara. Försäljning var förbjudet i Sverige, hävdades det, samtidigt som nya direktiv gjorde det fritt i hela EU.
”Jag var ute och gjorde någonting och en medhjälpare jag hade i butiken ringde mig och sa att jag behövde komma tillbaka, och byta om. Då var det två från DN där (Dagens Nyheter) och de frågade om produkter och allt möjligt och jag hamnade på förstasidan och ett dubbelt uppslag i tidningen. Sen ringde TV4 och frågade om jag kunde komma in på en debatt med Martin Burman från Läkemedelsverket, sen ringde SVT om någon annan debatt och allt rullade på.”
Skönt sjungande svengelska
Uppmärksamheten genererade mängder med nya kunder för Steve och PR för ett rejält värde.
”Det blev en rapid fart på verksamheten”, fastslår han på sin skönt sjungande svengelska.
Steves sätt att prata färgas naturligtvis av dialekten, men han är samtidigt brutalt ärlig i sina ordval. Kombinationen gör att saker sägs med glimt i ögat och kanske inte riktigt så hårt som det måhända framstår i text. Som när han pratar om sin debattmotståndare i SVT.
”Jag kommer inte ihåg hennes namn nu, men hon är känd antirökperson och en riktig häxa.”
Han fyller på med en del mer färgstarka engelska uttryck också, men vi kan lämna både dem och namnet på personen därhän.
Även om mediauppmärksamheten gav PR så motarbetades verksamheten av tullbeslag och annat juridiskt. Här ungefär knyts historien ihop med där vi inledde, när The Trade Team i Vintrie i Skåne tog fighten genom de olika rättsliga instanserna.
Öppnade vejpshopp med släkting
Nästa steg i kronologin över Steves vejpframfart kom via hans dåvarande frus dotters kusin…
– Han kom på besök på någon fika och undrade om vi inte skulle öppna en butik inne i stan med. Jag tänkte; ”varför inte?” Det är billigare och enklare om man har en partner.
Släktingen var Jimmy Micksäter och butiken blev Ecigg City som ligger på Sveavägen i Stockholm sedan 2016. Det är nerför en vinglig trappa till personalutrymme och lager i den butiken den här intervjun sker.
”Bara idioter som rökte e-cigg då”
En pionjär som Steve Tasker har naturligtvis sett hur både produkter, community kring vejp och kundkretsar utvecklats genom åren.
– För fyra, fem år sedan var det bara idioter som rökte e-cigg. Ingen vanlig människa gjorde det. Då var det allt det där att bygga själv, de blandade sin egen e-juice med mera. Det har blivit mycket mer vanliga kunder nu.
Äldre kunder nu
Igen får vi flagga för Steves krassa, rätt torra humor. Det är långt ifrån så hårt som det ser ut och bredvid sitter butikschefen Christian som vejpat i många år, bygger sina egna grejer och känner sig inte det minsta utpekad som ”idiot”.
”Men det har blivit rätt mycket äldre kunder, som hittar sitt märke och inte byter eller är så intresserade av att experimentera. Jag skulle säga att 80 procent av kunderna i Vällingby är över 50 år”, fortsätter Steve.
“Inget skitsnack” sa tanten
Han fortsätter glatt att rycka historia på historia ur rockärmen.
”En av mina bästa stories, om man inte räknar alla idioter som bytt batterier och hållit på att spränga något, är en äldre dam. Hon var över 80 och kom in till mig i butiken. Hon var inte blyg alls, utan elak var hon. ”Jag vill inte ha något skitsnack. Försök inte sälja på mig massa annat, jag vill bara sitta och röka!” säger Steve och förställer rösten gällt.
”Men hon köpte sig en e-cigg, kom tillbaka och köpte påfyllning, köpte en ny tank, påfyllning igen. Hon blev snällare och snällare för varje vecka hon kom. Till slut var det bakade bullar!”
”Så en dag kom hon in när butiken var full med folk. ”Dra åt helvete. Jag har varit hos läkaren och nu ska vi prata allvar” sa hon argt och det blev dödstyst i butiken. Jag hann tänka att nu är det slut på företaget. Men hon fortsatte: ”jag har varit på årlig kontroll och läkaren undrade vad jag gjort, för mina värden har aldrig varit så bra. Jag har hållit på med e-cigg sa jag. Ja fortsätt med det då, så läkaren”.
“Aldrig något olagligt”
Det har gått 16 år sedan den där festen när Steve bestämde sig för att bli e-ciggaretthandlare och 15 sedan han startade slutanu.com och blev vejpens ansikte utåt i svensk media. I övrigt har han noll intresse för nätgrupper eller communitys på sociala medier. De är fulla av ”freaks” enligt Steve. Men om inget oväntat händer lär han fortsätta i branschen ett bra tag till och samla på sig ännu fler anekdoter, även om vi som sagt bra skrapat på ytan av alla han redan har. Eller som han själv säger avslutande.
”Det är inte ens hälften av vad jag gjort. Jag har gjort allt, men aldrig något olagligt. I alla fall inga droger.”
