Stockholms mest exklusiva snusbutik drivs av en 19-åring – gödd på driftighet och entreprenörsanda. Familjen Zielkowski startade det första Nikoteket för många år sedan hemma i Söderköping och när det blev dags att utvidga verksamheten fick nyss myndiga Liam ta sitt pick och pack och flytta från småstad till storstad för att sköta den. Att han varken snusar eller vejpar själv ser han som en fördel.
På Slöjdgatan runt hörnet från Hötorget ligger Liams Nikoteket-butik. Här är snusdosorna uppställda som smycken i en juvelaffär, atmosfären andas exklusivitet mer än tobakskiosk och personalen bär unison, proper klädsel. Allt det där är såklart hela affärsidén, frammejslad av mamma och pappa hemma i Norrköping. De ligger även bakom inredning och till viss del driften här. Liam Zielkowski, som är butikschef och glatt presenterar sig på tydlig östgötska.
– Mina föräldrar – min mamma och min pappa – startade Fix godis och tobak i Söderköping 2009. Först hette det Fix godis och video, när det fanns video innan Netflix och sådär. Då fanns det ju inte så många sorters vejp och det var cigg som gällde. Men framförallt så hade de mycket snus med över 30 sorter. Det var väldigt mycket på den tiden. Godis var de stora på, de hade kring 600 sorter och var störst i Östergötland, berättar Liam
Den kiosken hade funnits i 30 år redan när familjen tog över – och rätt snart började de hitta sin nisch, vilket helt enkelt var att ha mest av allt.
– Men vi får hoppa fram till 2016 ungefär, när vitt snus började komma igång, som det blev riktigt stort. Jag tror att intresset att ha ett stort sortiment har alltid varit en grej i vår familj. Att vara störst, vackrast och bäst liksom. Vi ska inte ta in fem sorter av någonting. Ska vi göra något, då gör vi det till 110 procent.
Jobbat heltid sedan högstadiet
Liam är född 2005, så hemmabutiken är en stor del i hans uppväxt och han har arbetat i den sedan grundskoleåldern. Som tonåring var det han som till stor del piskade upp ett intresse för Söderköpings stora snusbutik på Tiktok. Konceptet ”mest av allt” var lyckat – och folk kom från när och fjärran för att köpa på sig udda märken och smaker som vore det smågodis.
– Man har ju följt med det sedan man var liten kille. Jag fyllde 18 förra året, men de flesta tror att jag är äldre. Det var två år sedan vi började planera att öppna den här butiken i Stockholm och då skulle jag följa med min farsa och möta säljare och cheferna för de här miljardföretagen, och de liksom ”Vem är det här?” ”Nä, men det här är min butikschef” svarade farsan, skrattar Liam.
Skippade gymnasiet
Han pratar med stolthet om den anda av entreprenörskap och företagande som han är uppväxt med.
– Mina föräldrar jobbade helt själva med allt från 2009 och har väl tagit sammanlagt tio veckors semester på 15 år. Jag var deras första anställda. När jag var 15, 16 så började allt hända med vitt snus och vi började ta in mycket fler produkter. Så sedan dess har jag jobbat heltid och slutade typ skolan i nian. Jag gick aldrig gymnasiet.
”Fattade ingenting i början”
Liams butik vid Hötorget öppnade sedan i juli 2023, när han var nybliven myndig.
Det är väldigt ungt…
– Haha, ja … men jag tänker inte riktigt så. Fast ärligt talat så fattade man ju ingenting i början. Jag hade ju jobbat i den butiken hela tiden och sen från ingenstans ”nu vi ska öppna en ny butik i Stockholm”. Och jag bara; ”jaha, vem ska jobba där då?” ”Ja, men det är du”. ”Jaha, okej.” Det kom väldigt snabbt liksom.
Bara att flytta till en annan stad i den åldern, dessutom själv, hur var det?
– Jo men att flytta till Stockholm, det var ju det som var chockande för mig. Jag har ju bara bott med mina föräldrar och min familj tidigare. Förutom att min bror spelade tennis och bodde i Spanien i två år så har jag aldrig varit ifrån någon familjemedlem någon längre tid. Och jag har alltid varit en person som gillar att vara runt folk, och helst de jag känner mig mest nära till liksom.
Har du lämnat kompisar med?
– Jag hade inga direkt, men mer föräldrar, kusiner, alla de här. Men att flytta hit, det var en möjlighet kände jag. Den här chansen som jag får här, den finns ju inte egentligen. Jag har ju börjat mitt liv redan nu, och folk i min ålder vet vanligtvis inte ens vad de ska plugga. Så det känns skönt att liksom gått över den tröskeln.
Kände du någon här i Stockholm?
– Nej. Alltså första gången jag kom till Stockholm alls det var när vi skulle kolla på lokal här. Jag har aldrig rört mig utanför Norrköping, så det var också en grej att se, de liksom går annorlunda här, de klär sig annorlunda. Restauranger överallt, köpcenter, lyxmärken, du vet. Jag har aldrig sett det där innan.
Hur är det nu då, ett år senare? Har du lärt känna folk?
– Alltså jag svarar alltid när jag får sådana frågor av säljare och andra. När de säger att jag måste ta semester och sådant. Jag har inte tagit semester på tre år nu – sedan jag började jobba för mina föräldrar. Och jag planerar inte att göra det heller. Men för mig, när du gör någonting som du älskar och tycker är så jävla kul, då känner du aldrig att du ”jobbar”. Gör du något du tycker är tråkigt då blir du utsliten och behöver vara ledig, men så är det inte för mig. Jobbet här är också ganska annorlunda och jag snackar dagligen med kunder om allt möjligt. Det har nästan blivit en vänskapsconnection med en del. Och sen så bor jag ju med min närmsta kollega med.
Första ölen efter 100 miljoner
Närmsta kollega och lägenhetsdelare är Linus, också 19 år. Han var kund i den gamla butiken hemma i Söderköping och sökte helt enkelt jobb varsomhelst. För att göra en lång historia kort så blev det att han hakade på till Stockholm. Men de beskriver inte sin relation direkt som vänner utan håller sig mest för sig själva hemma. Det känns rimligt när man annars befinner sig på samma ställe dygnet runt, menar Liam. Dessutom är han ju Linus chef.
Den fritid de har spenderar Liam på att träna och Linus med datasspel, i alla fall enligt Liam.
Ni är två nittonåringar själva i storstan. Ni går aldrig och tar en öl eller så?
– Nej. Jag dricker inte utan håller mig borta från sånt. Jag har sagt att jag ska tjäna 100 miljoner först, sen blir det att fira med en öl. Jag varken snusar eller vejpar heller.
Dina produkter alltså. Aldrig ens testat dem?
– Nej, och det är samma med min brorsa – han driver ju butiken i Söderköping nu. Men det är ju då själva intresset kommer fram tror jag. För om du jobbar med och säljer en produkt som du själv inte håller inte på med, då måste du gå djupare in. Du måste leta fram precis all fakta. Hur prillan görs, produktionsgrejsimojs. Du måste veta allt som har med snus att göra. Och då blir du ju nörd på de delarna istället. Mina kollegor här läser ju aldrig på om historia och när snus kom eller så, men de vet istället hur en kvalitetsprilla känns i munnen. Men jag som aldrig snusar vet istället vad kunden vill ha. Jag vet hur påsen görs, jag vet vilken kvalitet olika märken har, vilka maskiner som är bäst och så vidare. Jag har suttit i timtal och läst olika innehållsförteckningar.
Din storebror driver den andre butiken alltså. Blir det konkurrens av det då, vem som säljer mest?
– Ja, men gissa! skrattar Liam.
– Nej, men i slutändan så är det ju samma företag. Men vi är väldigt tävlingsinriktade både jag och brorsan, så det är klart att man håller på och jämför sig.
Inget vanligt familjesnack hemma
När familjen Zielkowski träffas så är Nikoteken och försäljning den i stort sätt enda punkten på agendan.
– Jag har ju två chefer, fast de råkar vara mina päron. Kommer man hem så är det snack om jobbet. Det är liksom inget … ska vi gå på bio? Far och songrejer för mig är farsan är snack om butiken, vilket jag tycker är superkul. Vi har en jättefin relation i familjen men det är ju, jag ska inte säga annorlunda, men inget sådant där snack om privatliv eller hur andra saker går. Vi har aldrig haft den tiden. Men jag vet ju att de litar helt och fullt både på mig och min bror, att vi inte skulle göra några dumheter.
Pappans framgångar med butiken är Liams måttstock och även snitslad bana att följa.
– Min pappa är 47 år idag och nu kan han slappna av, efter 30 års konstant slit. Han kunde öppna sin andra butik efter 15 år. Alltså – det är alltid svårast att tjäna din första miljon, och den andre enklare. På samma sätt kan ju jag öppna 15 butiker lättare än vad han kunde öppna två. För det är bara att göra samma sak igen, dessutom på ett namn som redan är etablerat.
Tänker du så framåt, nu bara kör jag?
– Ja, hundra procent! Alltså jag är polack, vi ska krascha in i väggen, haha. Jag vill ju aldrig vara sämre än mina föräldrar. Det låter ju sjukt att säga så, men de har jobbat hårt i femton år. Ska jag då jobba i två år och ta tre veckors semester när de har tagit tre veckor på kanske fem år?
Njutningsgrejer som ren produkt
Nikoteket har ungefär 900 sorters snus, kring 300 – 400 sorters vejp och till det 350 sorters cigarrer. Liam analyserar ständigt vad som säljer, när det säljer och varför. Det råder inget snack om att de flesta kunderna kommer för snuset.
– Till 100 procent. Vejp är mycket mer en säsongsgrej på sommaren. Då blir det en överhype kan jag nästan säga och vi säljer vejps så de bara springer ut genom fönstret. Det är samma med cigarr. Du röker ju inte en cigarr på vintern, det förstör hela grejen. För mig känns både vejp och cigarr mer som en njutningsgrej.
Just njutningsgrejer verkar nu inte vara Liams kopp te här i livet, privat. Men håller han uppe sitt driv och följer den motorväg som hans familj fört in honom på vore det inte det minsta förvånande om han tjänat i alla fall några av de där 100 miljonerna han pratar om innan hans jämngamla ens börjat jobba alls.
