Med snart tio år i snusbranschen har Patrik Strömer mycket att göra i en laddad debatt som plötsligt blossat upp. En 200-årig kulturprodukt har plötsligt förvandlats till tobaksskadereducering på världsarenan. Vejpkollen tar pulsen på en tvättäkta snuslobbyist – med fötterna i den småländska myllan.
”Jag är väldigt öppen med min verksamhet. Jag är snuslobbyist. Men jag använder mig av offentligt publicerade data. Jag drar slutsatser. De måste inte vara rätt, men då vill jag ha en bättre förklaring om jag ska ändra mig. Jag hoppas att jag har trovärdighet, även i min roll som företrädare för kommersiella intressen.” Säger Patrik Strömer, när Vejpkollens reporter träffar honom en försommardag i Stockholm.
Snuset – en förtrupp till e-cigg och nikotinpåsar
Patrik Strömer ger i grunden intryck av en högst sansad personlighet. Han är näringspolitisk expert vid Livsmedelsföretagen och generalsekreterare i Svenska Snustillverkarföreningen. I den rollen har han gott om sysselsättning i en tid och en debatt som blossat upp i samband med det laddade begreppet tobaksskadereducering, eller “tobacco-harm-reduction”. Det handlar om moderna rökfria nikotinprodukter som e-cigaretter, heat-not-burn och nikotinportionspåsar som alla blir del av en evolution, men där snuset, specifikt det svenska, bildar en historisk, om än ganska omedveten, förtrupp.
“Röker för nikotinet – men dör av tjäran”
”Exakt när snuset dök upp i Sverige vet vi inte riktigt men man har hittat en snusdosa från 1700-talet i Norrköping. 1822 skapar i alla fall tobaksfabriken Ljunglöfs Ettan och då föds det moderna svenska snuset. Det visar sig vara praktiskt om du behöver bägge dina händer för hårt kroppsarbete, som dräng, rallare eller sjöman, medan herremännen kan sitta med sina cigarrer eller pipor och blicka ut över arbetet. Nikotin har funnits i alla de här produkterna för det är det man vill ha, annars använder man inget av det. Och då kommer vi in på den gamla sentensen att rökare röker för nikotinet men dör av tjäran.” säger Patrik Strömer.
Höll på att försvinna helt
Medan snuset under en del av dessa 200 år har haft en lite sjavig identitet, så träffande illustrerad i Jokkmokks-Jokke-sången från 1960-talet om Gulli-Gullan, vars kontaktannons är så attraktiv (”jag bjuder dig två rum och kök”) att sångens berättare är beredd att ge upp sitt snusande (”för kyssar jag offrar väl prisen”), har det blivit en gradvis vändning sedan 1970-talet.
Patrik Strömer konstaterar att snuset var på väg att försvinna helt från marknaden när försäljningen började torka för 60 år sedan.
”Faktiskt var det tal om att lägga ner produktionen av snus ett tag på 60-talet. Men så börjar två saker dyka upp. Dels är det allt fler läkare som blir allt mer säkra på sambandet mellan rökning och lungcancer. Sedan börjar portionssnuset komma, och från 1980 börjar svenska män att sluta röka och börja snusa; för kvinnorna dröjer det ännu ett tag med att byta. Och för mig är detta ett bevis på att människor “börjar sluta röka med hjälp av snus”. Och den utveckling som har varit från då till nu, som är unik i Europa.”
Tobak alltid ifrågasatt
Patrik Strömer beskriver en utveckling med flera betydelsefulla händelser, ibland i form av lyckosam slump. Tillverkarna företog en omfattande genomsyn på snusets ingredienser och framställning, på typiskt svenskt folkhemsmaner, för att få till största möjliga säkerhet och minst möjliga risk.
”Naturligtvis ifrågasattes ingredienserna – vi talar ju om nikotin och tobak – och mycket riktigt så förekom en del farliga ämnen som tobaksspecifika nitrosaminer som är cancerframkallande i högre doser. I slutet av 80-talet så börjar Swedish Match, som i stort sett hade monopol på snusförsäljningen, att på allvar ta itu med detta. Utfallet blir det som kallas för GothiaTek kvalitetsstandard för bästa praxis i varje led. I några fall har man lyckats få ner halten av de här potentiellt skadliga ämnena till i vissa fall en tusendel, i andra fall en hundradel. Det är avsevärt i alla fall.”
Från slump till medvetenhet
Samtidigt konstaterar han att allt som heter “snus” inte är detsamma som “svenskt snus”. Och att det var något av en slump från början.
“Det finns snus därute i världen, som indisk gutka eller toombak från Sudan, vilka båda är bevisat cancerogena. Det svenska snuset hade vi tur med, i och med att det är lättpastöriserat redan från början. Och det var egentligen bara för att det skulle hålla längre och klara transporterna på 1800-talet. Men det visade sig också att hälsopåverkan minimerades ytterligare tack vare detta. Snuset varit livsmedelsreglerat sedan 1971 med fullt hygienkrav med samma standard som WHO har satt upp.”
När snuset började bli politik
Så är det undantaget från EU-regeln om snus, eller förbudet för att vara exakt. Historien är lång, fascinerande, stundtals både olustig och hysteri. Den innefattar moralpanik, lättköpt ”skydda våra barn”-politik, orent spel i form av ovetenskapliga och russinplockade och vid tillfälle till och med Tipp-Exade studier, där rapportförfattare gör, en sannolikt helt medveten, hopblandning av svenskt och indiskt snus. Resultatet är som bekant ett 30-årigt totalförbud mot “svenskt snus” i hela EU. Ackompanjerat av hjärtliga ryggdunkningar från den samlade antiröklobbyn. Åtminstone sett ur snusaktivisternas synvinkel.
Brittisk bok om snus en inspiration
Förloppet beskrivs genom sina många turer i boken ”The Art of Suppression: Pleasure, Panic and Prohibition Since 1800”, skriven av den brittiske libertarianen Christopher Snowdon. En bok som inspirerat Patrik Strömer under åren.
”Snowdons koncisa poäng är att så länge gruppen som använder en produkt är tillräckligt liten, så kan man ge sig på produkten och förbjuda. Fakta och medicinsk vetenskap förekommer i bästa fall endast till nöds. Snusförbudet trädde i kraft 1992, innan Sverige kom med i EU. Så den diskussionen fördes aldrig här. Det gjorde den däremot 1994, när Sverige skulle folkomrösta om EU och det hade blivit ett nej ifall vi inte hade fått behålla vårt snus. Det fanns ännu ingen diskussion om harm reduction/skadereducering, utan det handlade kort och gott om att vi hade en kulturprodukt och en tradition som vi ville behålla. Det fick vi, i form av ett undantag från EU-regeln” säger Patrik Strömer.
Valde bort cigaretterna
Först senare bestämde sig Swedish Match för att det är skillnad på cigaretter och snus. Företaget valde då att satsa på den produkt som inte “dödade deras konsumenter”, berättar Patrik Strömer.
“Det var då man avvecklade cigarettverksamheten. Och det var även då som de utvecklade GothiaTek-standarden.”
Sverige inspirerade anti-tobaksaktivister
I Storbritannien, där snusförbudet hade sitt ursprung 1989, hade premiärminister Tony Blair kring millennieskiftet, ihop med bland annat organisationen Action on Smoking and Health (ASH), bestämt sig för att ta i ytterligare för att minska rökningen. Bland huvudpersonerna i det initiativet fanns dåvarande ASH-direktören Clive Bates. Bates var en anti-tobaksaktivist, som via sin research upptäckte att Sverige hade ovanligt få rökare men inte desto midre samma tobakskonsumtion som andra EU-länder. Skillnaden var att vi snuset mer, en vana som inte verkade leda till samma skadeverkningar som rökningen. Clive Bates, numera välkänd inom rörelsen för skademinimering, rapporterade sina synpunkter till de brittiska ministrarna.
”Bates rapport var inte vad man ville höra, i varken England eller EU. Men själv blev han blev frälst” konstaterar Patrik Strömer. Han såg kopplingen mellan att vi snusar istället för att röka och att det blir färre sjukdomsfall. Och insikten om att detta inte bara är en njutningsprodukt för vuxna som vi har tillrett av hävd och sedan urminnes tid, utan att detta är en produkt som kan rädda tusentals liv i Sverige, fler i Europa och miljontals i hela världen.” säger Patrik Strömer.
Snus och e-cigg blev centrala
Idag är Clive Bates en ledande förespråkare på världsarenan för tobaksskadereducering, ett begrepp vars spridning han betytt mycket för. På internationella kongresser som Global Forum on Nicotine och E-Cig Summit levererar han regelbundet slagkraftiga presentationer där Sveriges framgångar nämns löpande. Hans webbsida The Counterfactual är en av de vassaste inom sitt fält. Han har också, som få andra, sett till att ordet ”snus” fått en avsevärd internationell spridning; inte sedan ”smorgasboard” och ”ombudsman” har ett äktsvenskt ord gått på sådan export – ironiskt nog, när själva produkten i stora delar av världen har importförbud. Men är man frälst så är man.
Vejpaktivism kontra snuspassion
Patrik Strömer ser ett besläktat synsätt hos e-cigarrettkonsumenterna, snusarnas globala motsvarighet, med sina passionerade aktionsgrupper och aktiva debattforum. Men det är ändå en aktivism som skiljer sig lite från snuskonsumenterna i Sverige.
”Det där är intressant. Jag hittar inte samma känsla bland snusare på samma sätt här i Sverige. Här har ju folk kunnat få sitt snus, och traditionen är väldigt stark. Men om man tittar på alla dessa miljoner e-cigarrettkonsumenter ute i världen som har rökt, inte lyckats sluta fast många har försökt. De har fått höra att de är dåliga människor, omoraliska och viljesvaga och på andra sätt stigmatiserade som mindre vetande. Så plötsligt upptäcker en produkt som blir räddningen? Jag vet inte hur det är att bli religiös men för någon ur den här gruppen måste det nästan kännas som att få evigt liv. En helt ny chans i alla fall. Att få två, fem, tio, kanske tjugo år extra att leva. Att kunna se sina barnbarn växa upp… Den lyckokänslan tror jag är svår att sätta fingret på. Och man ska vara jävligt försiktig med att ta ifrån de här människorna den lyckan.” säger Patrik Strömer.
Ilsk men passionerad
Själv verkar Patrik Strömer, mitt i sin sansade personlighet och sin kultivering av en traditionsrik ”kulturprodukt” (av vilken han själv avnjuter två dosor på tre dagar), tillräckligt passionerad, som det anstår en generalsekreterare inom det fack han verkat sedan 2014. Vägen dit kom sig just av ett stycke konsumentaktivism, och här en skandal som han kallar ”Tipp-Ex-gate” central. För er som inte vet – tipp-ex var (eller är väl fortfarande) en kemisk produkt som användes för att “stryka ut” oönskade ord eller för att manuellt ändra text på utskrivna papper – en tjock övertrykningsfärg som penslas över bläcket.
Men vad har Tipp-ex med snus att göra?
”Jag började snusa när jag var tjugo och pluggade i Växjö, det var en vana jag trivdes med. Jag slutade ett par gånger när skatten höjdes men började igen när jag fick fast jobb. 2012 presenterades ett nytt tobaksdirektiv i EU och då fanns där en forskningsrapport där man kommit fram till att det finns snusare där ute i världen med ökad frekvens av muncancer. ”Men inte när det gäller det svenska snuset” hade rapportförfattaren skrivit. Men just den delen hade man i den version man gav till EU-politikerna “tippexat” över. Väldigt uppenbart dessutom.
Det där läckte ut och när jag såg detta medvetna sätt att vilseleda människor så blev jag ilsk och bestämde mig för att EU aldrig skulle få ta ifrån oss vårt snus. Så jag skrev några artiklar på Newsmill om den här skandalen. Det blev fler artiklar om en annan skandal kort därpå, när EU-kommissionären John Dalli ville ha 60 miljoner euro av Swedish Match för att “tillåta” snus i EU. Swedish Match blåste i visslan och Dalli fick sparken. Och efter det vågar ingen diskutera snus i EU, av rädsla för korruption.” Berättar Patrik Strömer.
Ville driva frågan på allvar
Svenska Snustillverkarföreningen bildades i detta bakvatten, eftersom de svenska snusproducenterna kände att det behövdes en branschförening som kunde driva frågor kring snus utan arbetsgivaransvar.
”Och då behövde de en person som kunde leda detta. De kom att tänka på han som skrev så underbart ilsket på Newsmill och frågade mig om jag var intresserad. ’Det beror på’, sa jag; ’vill ni ha en go’ gubbe som kan ta in sju prillor på samma gång eller vill ni ha en som kan förstå sig på lite om hur politik fungerar och som kan läsa och skriva och som kan ta del av och tolka vetenskapliga rapporter?’ Det ville de. Det är en halvtidstjänst och jag har titeln GENERALsekreterare. Det var faktiskt den titeln som avgjorde saken för mig.” flinar Patrik Strömer.
Finns det då några klavertramp som den svenska snus- och nikotinbranschen har begått, skulle du säga?
”När nikotinportionerna kom så var de inte reglerade någonstans. Och det var ju olämpligt. Vad var detta egentligen för produkt, som inte hade tobak men väl nikotin? Innovation funkar ju inte alltid i den klassificerings- eller kategoriseringsmodell vi har satt upp för att göra världen begriplig. Så vad var detta: ett snus, ett livsmedel, ett läkemedel eller en kemisk produkt? Och vilken myndighet ska ansvara för det?”
Branschen gick före
2019 kom en branschöverenskommelse om att ha hälsovarning, innehållsförteckning med angivande av nikotinhalt, 18-årsgräns och begränsad marknadsföring med förbud mot bland annat street sampling.
“Vilket i lag inte var förbjudet, märk väl; lagstiftningen kom inte på plats förrän tre år senare. På en del festivaler delades det ut dosor, förvisso på avgränsade platser där det serverades alkohol och var 18-årsgräns. Sedan inträffade pop up-evenemang där man skulle fråga folk ifall de rökte och i så fall erbjuda dem en nikotinpåse som ett alternativ.” säger Patrik Strömer. “Men jag är inte säker på att frågan om rökning alltid ställdes.”
Liknar spelmarknaden
Patrik Strömer beskriver den gryende marknaden för nikotinpåsar lite som spelmarknaden. Ganska fri men ändå med en kontroversiell produkt i centrum, som förr eller senare skulle komma att regleras.
“När regleringen väl kom på plats så stängdes ett fönster, och innan dess var det bara att fort som attan expandera sin marknadsandel med alla till buds stående medel. Det finns inget som är så hemskt som att betrakta en sådan process. Istället för att få en mer harmonisk och organisk framväxt så får du ett extrembeteende. För mitt eget samvete är det på ett sätt skönt att jag inte håller på med kommersiella frågor, jag hade ju inget med det att göra.”
Du går inte ut då, och säger något enligt devisen ”Någon jävla ordning ska’ det va”?
”Som ideell organisation med informationssyfte så är det svårt att lägga sig i saker som kan ses som konkurrensbegränsande. Jag har ju ingen makt på det sättet eller juridisk kompetens. Överlag tycker jag att det har fungerat och när det inte gjort det så har det i en del l fall blivit leveransstopp till de som brutit mot bestämmelserna. Vad gäller 18-årsgränsen så betyder den också att det är då barn slutar vara barn. Får du rösta och ta körkort så får du köpa snus, det är min tumregel. Jag tycker man ska vara nog med språkbruket, för det kan ske missförstånd. Och det bör man undvika.”
Ingenting tyder på att Patrik Strömers sysselsättning kommer att vara mindre full inom omedelbar framtid, inte minst när EU presenterar sitt nya tobaksdirektiv senare i år. Eller som han själv frågar sig:
”Jag undrar vilka skandaler som ska dyka upp denna gång.” avslutar Patrik Strömer.
