”Jag kommer aldrig att röka igen” – Berättelser från Sverige

Hur håller svenskar sig rökfria? Den frågan ställer sig Vejpkollen och Convenience Stores Sweden i en serie reportage som går att läsa på Vejkollen och på Convenience Stores News.

Vilka är de egentligen? Svenskarna som inte röker längre. Det var utgångspunkten när jag påbörjade den här reportageserien om nikotnbruket i Sverige. Jag ville intervjua svenskar, lyssna på deras berättelser om hur de förhåller sig till sitt nikotinbruk – och hur resan från den första ciggen till ett rökfritt liv gick till egentligen. Det blev i slutändan åtta reportage, åtta nedslag i vardagen, åtta berättelser om konsten att hålla sig rökfri i en tid då nikotinbruk är mer varierat än någonsin.

Men varför göra det här då? Vem bryr sig om förde detta rökare i vårt avlånga land i ett kallt hörn av världen?

Sverige röker knappt längre

Artikelserien är egentligen ett försök att förstå verkligheten bakom påståendet att Sverige snart är ”ett rökfritt land”. Det är ett påstående som används flitigt, inte minst av de som förespråkar skademinimering som metod för att minska skadorna av rökningen i världen. För även om en halv miljon svenskar fortfarande röker, så utgör de bara 6 procent av den vuxna befolkningen. Det är riktigt lågt. Enligt WHO:s och EU:s kriterier är det på gränsen till definitionen på ”rökfritt”. Det är ju det ”stora målet” med WHO:s tobakskonvention, en överrenskommelse som såg dagens ljus för över 20 år sedan. Men trots att rökningen minskar i många (väster)länder så går det snabbare i Sverige. Mycket snabbare till och med. Vi ligger långt före alla andra.

Tuff politik mot rökning?

Jag frågade nyligen gång en inflytelserik läkare som jobbar med tobaksprevention i Sverige vad han trodde det här berodde på. Han dyker ofta upp som expert när tankesmedjan Tobaksfakta håller seminarier och som debattör i olika medier. Enligt honom, och många andra aktiva inom anti-tobaksrörelsen, beror Sveriges låga andel rökare på hård lagstiftning och en mycket lyckad tobaksprevention: förbud, lite fler förbud och en bra dos stigmatisering. Enligt en samlad anti-tobaksrörelse har rökningen har försvunnit på grund av en tuff och restriktiv tobakspolitik, något som, av en händelse, just anti-tobaksrörelsen förespråkat i decennier.

Inte en bra förklaring

Problemet med den förklaringen är att Sverige inte varit ensamt om att driva den här hårda linjen mot rökningen. Vi har sett en liknande lagstiftning i många andra länder, i princip varje Europeiskt land har hårda regler på plats, regler som bygger på WHO:s tobakskonvention. Snittet inom EU ligger på 23 procent rökare. I Sverige är det sex procent. Bland unga är siffrorna ännu lägre. Hårda regler verkar inte var nyckeln här, utan det är uppenbarligen något annat. Också.

Snusets roll?

Som de flesta redan vet så snusar väldigt många i Sverige. Närmare 20 procent av männen. 10 procent av kvinnorna. Bland unga, där mindre än 2 procent röker dagligen, har det fortsatt minska i takt med att bruket av nikotinpåsar och e-cigaretter ökar. Bruket av e-cigaretter och vitt snus märks i synnerhet bland unga kvinnor, en grupp som i Sverige alltid har rökt mer än männen.

En alternativ förklaring till att så få röker här i Sverige verkar onekligen vara upptaget av alternativ till cigaretterna, bland både vuxna och unga. Vi ser ett liknande mönster i Norge och för den som höjer blicken och tittar på länder som Storbritannien, Nya Zealand och Japan kan man se ett liknande mönster som i de nordiska länderna. Ett undantag är Finland, där svenskt snus inte varit tillåtet att sälja sedan 20 år tillbaka och e-cigaretter kraftigt begränsade genom ett smakförbud. I Finland röker 14 procent av befolkningen. Nyligen släppte dock Finska regeringen försäljningen av nikotinpåsar, med tanken att reglera dem som tobaksprodukter.

En lyckad kombination

Jag tror personligen att förklaringen till våra låga röktal i Sverige inte är så enkel att den går att finna i varken det ena eller det andra. Bakom de där 6 procenten döljer sig tusentals komplicerade berättelser. Det handlar inte bara om en anti-röklinje inom politiken ELLER tillgången till alternativa nikotinprodukter. Det handlar snarare om reaktioner och interaktioner, ibland i linje med politiken, ibland som en motreaktion mot politiken, ibland helt bortom politiken. Hur många rökande svenskar blev nyfikna på snus och nikotinpåsar sedan rökförbudet på krogarna blev ett faktum? Hur många 20-åringar har snappat upp en glättig och färglad engångeecigg i närbutiken när de ska på fest, bara för att de syns bättre än både cigaretter i närbutiken? Det här spelar nog större roll än våra myndigheter någonsin kommer att acceptera. Men det är inte mindre verklighet bara för det.

Njutning och stigmatisering

En röd tråd är nog insikten att vattnet alltid söker den enklaste vägen nedför berget. Niktonbruk har många dimensioner. Det band som många har till rökningen handlar inte bara om ett beroende av nikotin. Det handlar lika mycket om en social knytpunkt, om självförtroende, självbild och givetvis njutning. Vi pratar sällan om rökning som något TREVLIGT, bara som en dålig vana. Det är en väldigt snäv bild, en stigmatisering, driven av en ideologisk kamp mot tobaksindustrin som inte lämnar plats för vare sig empati eller förståelse för vad rökningen egentligen betyder för en individ. Det vittnar tyvärr om en ganska skev människosyn och en förenklad bild av verkligheten.

Beroendet – sänksten eller flytväst?

Personerna i porträtten talar om de här fördomarna. Många får höra att de ”fuskar” och att de egentligen inte slutat röka, att de har ”bytt ett beroende” mot ett annat. Och det smittar. Enligt studier är denna inställning ett av de vanligaste hindren för en rökare som inte kan sluta röka. Kanske värt en artikelserie i sig? Vem vet.

Att sluta röka handlar om att göra upp med sina laster. Att acceptera dem. För en del är det lättast att bara kasta dem överbord, för andra handlar det om att vikta om bördan. Alternativa nikotinkällor är ett av många sätt att låta vattnet flöda, utan att täppa till viktiga utlopp som orsakar fördämmingar. Att låta lasten bli en flythjälp, istället för en börda. Detta, om något, borde fler rökavänjare och opinionsbildare ta fasta på, istället för att aktivt motverka det.

De rökfrias berättelser

I samma veva som jag skriver det här, rasar debatten om olika begränsningar av just de produkter som är centrala för personerna i porträtten. HandIar det inte om skatter så handlar det om smakförbud eller marknadsföringsförbud. I Sverige har våra politiker röstat ner sådana några sådana åtgärder, senast 2022.

I de berättelser som jag försöker lyfta fram spelar tillgången jordgubbssmakande e-cigaretter, citrusdoftande snus och bärsöta nikotinpåsar en avgörande roll. Liksom tobakssmakande snus. Det handlar om mammor, pappor, farmödrar, farfäder, söner och döttrar som inte röker längre. I ett land som nästan är rökfritt.

Stefan Mathisson
Reporter och ansvarig utgivare
Vejpkollen

---

Vejpkollen har samlat reportagen under rubriken ”Rökfritt land”. (öppnas i ny flik!)

---

Och här kan du läsa varianter av reportagen i Convenience Stores Sweden News:

Björn Åslander – e-cigg – ”Det måste smaka lite rök”

Nikita Lövheden i Partille – e-cigg och heets – ”Står inte ut med tobakssmaker”

Therese Johansson – från W.A.S.P till nikotinpåsar – ”En vacker dag vill jag sluta med nikotin också”

Håkan Friedrich – Efter 40 år bytte han till e-cigg och nikotinpåsar’

Miirza Kadovic – e-cigg – Samma känsla till kaffet – fast bättre för hälsan och billigare

Kent Andreasson – Klarar sig bra utan cigaretter – men inte snus

Amanda Seguel – Hon är inte orolig för nikotinberoende

IQOS bidrog till att hon slutade köpa cigaretter