Från heets till engångsvapes till ett enklare poddsystem. 39:åriga Nikita Lövhedens resa från rökare till icke rökare har gått genom en rad olika nikotinprodukter.
”Jag har varit rökfri i över fem år. Jag kan ta en cigarett på en fest någon gång, men jag vet att jag inte kommer att börja röka igen. Det är inte alls gott längre” säger hon när vi träffas i ett vårkallt Göteborg i en av stadens tre vejpshoppar – specialistbutiker för e-cigaretter.
— Vejpkollen samarbetade med Convenience Stores Sweden News för att skildra det svenska nikotinbruket, bortom statistiken. Det här är ett reportage i något modifierad version mot orginalet som publicerades i CSS News. —
Hon har precis skaffat några nya poddar, tankar, till sin e-cigarett. Och några små flaskor med e-vätska. De står på rad framför henne på bordet.
”Alltså, det jobbiga med e-cigg är alla val och olika smaker. Jag gillar det mesta, så länge det inte blir för starkt i halsen. Det enda jag inte klarar av är tobakssmaker. Det är bara vidrigt. Eller jo, EN har jag hittat – men det var i en engångsvape och den smakade mer kaffe än tobak, när jag tänker efter” säger hon medan hon fyller tanken med något som smakar mango.
Hoppas hon i alla fall. Det är inte alltid som e-juicen smakar som Nikita tänkt sig. Men så länge det finns menthol däri, så brukar det gå bra ändå, skrockar hon.
”Få som röker”
Nikita Lövheden pratar fort. Det blir en kontrast mot det sävliga lugn som präglar en vejpshop klockan ett på eftermiddagen. Kunderna kommer oftast framåt eftermiddagen. Nikita är van vid ett annat tempo, berättar hon. Efter elva år som väktare, sadlade hon om två gånger och jobbar nu som undersköterska på transplantationsenheten vid Sahlgrenska sjukhuset. En annan puls, helt klart.
”Där finns det få som röker eller vejpar. Men i princip ALLA snusar, nikotinpåsar mest” säger hon. ”Det är ju smidigt att slippa gå ut för att få sin kick och det luktar ju ingenting. Jag har försökt med såna också, torra, blöta och faan och hans moster, men det bara går inte. Jag blir helt konstig i munnen av snus och sånt, jag får snällt gå ut på rasterna eller vänta tills arbetsdagen är slut.
Kompistryck och kvarterspoliser
Hon tog första blosset på en cigarett när hon var 13, berättar hon. Hon växte upp i Partille utanför Göteborg, på 80- och 90-talet.
”Jag började väldigt tidigt. Tror det var mycket kompistryck inblandat där. Vi smygrökte bakom skjulen utanför skolan. Våra två kvarterspoliser var där ibland och tittade till oss. De var väl oroliga för att vi knarkade. Men de brukade småprata med oss och var väldigt trevliga. De valde väl sina strider. Att vi stod och rökte var liksom inte hela världen”
Snodde från mamma
Hon minns att det var lätt att skaffa sig cigaretter på den tiden. Och om det inte gick så brukade hon norpa några hemifrån.
”Jag och en kompis rullade av mammas rulltobak. Sen fyllde vi på med något annat, torra kryddor eller sånt där jox från när man vässar pennor”
Jag frågar om inte mamma märkte någonting. Att röka pennvässejox är väl inte det roligaste?
”Nej, hon märkte inget, när jag väl berättade så trodde hon först inte på mig så jag fick bevisa det. Men hon var väldigt bestämd när det gällde rökning. Hon sade, att om jag skulle skaffa cigg så skulle det bara vara via henne. Hon var rädd att jag skulle få tag på något som var spetsat med något annat” säger Nikita Lövheden.
Större paket – mer rökning
Inte desto mindre var utbudet annorlunda i butikerna. Det var i brytpunkt när tobakslagarna höll på att förändras.
”Ja, herregud. Det gick ju att köpa dem en åt gången för två kronor. Och jag gillade att köpa de där små paketen med tio cigaretter. När de togs bort fick jag köpa stora paket. Då började jag röka mer också. Så det var väl inte så himla lyckat” konstaterar hon.
Lyckades med läkemedel – ett tag
Hon slutade röka första gången när hon väntade första barnet, då utan hjälpmedel eller ersättningsprodukter. Började dock igen ett tag efter förlossningen. Sedan kom barn nummer två och samma visa den gången. 2017 försökte hon sluta igen, detta delvis då mannen hemma tyckte att röklukten blev lite för mycket.
Denna gången med hjälp av läkemedlet ”champix”, vareniklin. Vareniklin hämmar kroppens produktion av dopamin, något som även tar bort ”njutningen” av nikotin. Det är en medicin som rekommenderas av både folkhälsomyndigheten och givetvis, av läkemedelsbolagen.
”Det fungerade faktiskt. Ett tag i alla fall. Jag slutade ganska snabbt med tabletterna. Sen rökte jag inte på ett år. Var väl inte jättekul direkt, men det gick förvånansvärt bra”
”Ciggen på festen”
Det var på en resa till Egypten som hon testade ett bloss på en lite mer lyxig cigarett (slims). Vid ett festligt tillfälle. Bara en, berättar hon.
”Och det var ju lika gott som brukade vara. Och fastän jag bara skulle ta en ”på festen” så slutade det med att jag rökte lika regelbundet som förr. Jag började gilla menthol-ciggen, tidigare var klick-gigaretter mina favoriter men de fanns ju inte längre.”
Klick-cigaretterna förbjöds 2016.
”Det var väl en kombination av olika saker som fick mig att byta ut cigaretterna. Efter att en kompis visade upp en IQOS med Heets blev jag lite nyfiken. Det var en drive på pressbyrån har jag för mig, och då passade jag på att köpa en. Sedan dess har jag faktiskt inte rökt, mer än vid något enstaka tillfälle.” säger Nikita.
Inte av hälsoskäl
Heets och IQOS är en variant av en e-cigarett, där tobak blandad med glycerin, hettas upp och förångas. Istället för rök bildas, ånga, något som minskar mängden skadliga ämnen dramatiskt. Tekniken lanserades av Philip Morris 2015 och säljs numera i många butiker, vid sidan av cigaretterna. För Nikita blev det början på en ny resa. Men det var inte funderingar på hälsa eller skademinimering som drev fram beslutet.
”Nej, det där med hälsoaspekterna läste jag mig till lite senare. Jag förstår ju hur det fungerar och att det är stor skillnad på rök och ånga. ”Det här är ju faktiskt mycket mindre skadligt än att röka” tänkte jag. Men det var inte det som var huvudorsaken, faktiskt. Det var att jag inte luktade rök längre, fastän jag ”rökte”. Det var en viktig grej. Sen störde jag mig lite på att själva apparaten började luktade som en fimp efter ett tag. Inte hela världen, och jag försökte rengöra den ofta. Men ändå. Det funkade i alla fall. Körde med Heets i tre år, nästan.”
Känslan viktigare än nikotinet
På samma sätt som med IQOS var det slumpen som ledde henne vidare till nästa grej, berättar hon. En vän hade skaffat en engångsvape – en e-cigarett i miniformat som räcker i en till två dagar. Den fungerar genom att hetta upp e-vätska (glycerin, propylenglykol, och smakämnen) till en ånga. Ingen tobak, men med tillsatt nikotin.
”Nackdelen med Heets, åtminstone då, var att de inte gick att köpa överallt. Engångsmodeller fanns lite varstans. Det var lite av en aha-upplevelse. Heets smakar ganska likt en cigg. En vejp smakar ju nästan som godis. Jättegott. Och så river det till i halsen på ett annat sätt. För mig är det nog känslan, och inte nikotinet, som är en stor del av grejen. Om det inte vore för det så hade ju ett nikotinplåster säkert fungerat. Men nu gör det inte det, för det blir bara trist” skrattar hon.
Får inte vara för komplicerat
När vi träffas har hon precis gått över från engångsmodeller till en e-cigarett som både går att ladda och fylla på med separat e-vätska. Engångsmodeller blir ganska dyra i längden, konstaterar hon. Samtidigt vill hon inte att det ska bli för krångligt.
”Nej, en e-cigg får inte vara komplicerad, tycker jag. Det ska helst inte finnas en knapp ens. Men jag gillar att kunna välja fler olika smaker. Det ska alltid vara något med kyleffekt, ice eller menthol. Sen får det inte vara för starkt, då får jag bara ont i halsen.” säger Nikita samtidigt som hon vänder och vrider på en liten tank, en så kallad podd, som hon nyligen fyllt med e-vätska. ”Den behöver ju ligga och suga åt sig en stund, har jag lärt mig” säger hon, med viss otålighet.
Vill inte förbjuda för barnen
Jag frågar hur hennes barn, fyra till antalet i olika åldrar, ser på e-cigaretter. Och hur hon själv agerar som förälder när det gäller rökning och andra risker som barnen utsätter sig för.
”För oss har det aldrig handlat om att förbjuda det ena och det andra. Vi har däremot sagt så här: om ni inte smygröker, smygdricker eller liknande före ni fyllt arton, så betalar vi körkortet. Tyvärr hittade jag ett paket i dotterns väska som hon snott av mig. Jag var inte alls nöjd men efter det slutade hon helt och hållet faktiskt. Sen tog hon körkortet med egna pengar när hon fyllde arton. Stolt, dessutom. Samma var det med stora sonen fast då under andra omständigheter.”
”Betydligt värre saker än e-cigg”
Hon tycker samtidigt att varken rökning eller för den delen vejpning hör till de mest allvarliga utmaningarna för föräldrar idag.
”Jag menar, om ett barn får för sig att börja med lösnaglar för tidigt kan de förstöra nagelbanden, för resten av livet om det vill sig illa. Eller om de färgar håret och får gå i två år och må dåligt för att det inte blev bra. Vad är några bloss på en e-cigg jämfört med ångest som kan få konsekvenser långt senare i livet? Och om vi nu ska vara petiga, varför inte låta dem vejpa nikotinfritt? Vilken skada gör det, i jämförelse. Jag tycker det är viktigt att sätta saker i rätt perspektiv” säger hon när vi går ut till bilen som står parkerad utanför butiken.
Hon tar en puff och kisar mot solen.
”Så fort det blir lite varmare brukar jag dra ut mot hav eller sjö och fiska. Det är då, och bara då, jag röker nu för tiden. På en sten vid vattnet. Och det känns helt ok. För det finns inte på kartan att jag blir rökare igen. Det är en bra känsla” säger hon innan skyndar iväg mot nästa skift.
