Enligt statistiken röker endast 6 procent av den Svenska befolkningen, ge och ta lite beroende på utbildning och bostadsort. Det är, oavsett hur man ser det, mångfalt lägre än i övriga EU. Inte desto mindre är nikotinbruket lika utbrett här som andra länder. Varför är det så och vad är det för nikotinprodukter svenskar använder egentligen? Det här är första delen i en porträttserie om svenskar som inte röker längre.
Först ut är Björn Åslander, 59 årig vejpare från Hallsberg.
— Under våren 2023 samarbetade Vejpkollen med Convenience Stores Sweden News för att skildra det svenska nikotinbruket, bortom statistiken. Det här är ett reportage i något modifierad version mot orginalet som publicerades i CSS News. —
Första gången vi träffades var han arg som ett bi. Jag jobbade bakom kassan i en vejpshop i Göteborg och Björn Åslander nästan ramlade in genom dörren, på flykt undan ett ovanligt ilsket regn. Han hade vid det tillfället vejpat i snart ett års tid. Det var ingen dans på rosor. Coilen brände hela tiden, tanken läckte och smakade inte e-juicen lite annorlunda helt plötsligt?
“De har väl inte gått och ändrat receptet? Det smakar inte som det ska. Jag blir bara förbannad! Varför måste de hålla på så här?” muttrade Björn när han stod och droppade vid kassadisken.
På den vägen var det. Efter det träffades vi någon gång i månaden. Byggde en relation som kretsade kring vejpning, problemlösning, rökfrihet, olika smaker. Och en hel del politik.
Det här är hans historia. 8 år senare.
Skog, hus och schäfer
När vi träffades första gången, den där regniga dagen 2016, jobbade han på ett tryckeri i Göteborg. Idag är Björn Åslander utbildad busschaufför och har flyttat till Hallsberg i mellansverige. Det är fortfarande lite vinter i luften när vi träffas i den lilla röda stuga som Björn hyr tillsammans med sambon Therese, några mil söder om Hallsberg. Han har hunnit fylla 59 när vi kliver ur bilen, mitt i skogen där parets schäfer rusar runt och samlar pinnar.
“Hon är helt tokig i pinnar, helt manisk” säger Björn och blossar på sin förhållandevis stora e-cigarett på verandan. Ett moln letar sig in mellan buskarna.
Pappa rökte cigarr
Han började röka cigaretter tidigt. Det var på 1970 talet. Pappa rökte cigarr, mamma rökte inte alls. Ett ganska vanligt svenskt hem, men långt ifrån en rökande familj, berättar Björn.
“Pappa rökte cigarr några gånger i månaden, men inte mer. Jag hade börjat smygröka lite grann och han kom på mig, jag tror det var grannen skvallrade. Då tvingade han mig att röka en hel cigarr på toaletten. Fy faan vad jag hostade och kräktes. Han ville verkligen inte att jag skulle börja röka”
Jag frågar om det fungerade. Björn skrattar.
”Nä, det gjorde det verkligen inte. Jag minns inte exakt, men jag rökte regelbundet redan i 7:an. Köpte de där små paketen, Glen, hette de väl redan då? Det var jag och några kompisar som höll på. Några snusade också. Kommer ihåg en kille, Jan Johansson, som snodde en dosa på ICA och åkte fast. Han var den där coola killen på moppen, utan hjälm och en cigg i mungipan”
”Hörde till det goda i livet”
Björn beskriver rökningen som en viktig del av det sociala. Kompisarna rökte i rökrutan vid skolan. Senare i livet träffades man och tog en cigg i pauserna på arbetsplatserna.
“Jag var väl aldrig en krognisse, men jag brukade träffa kompisar på något kafé efter jobbet. Då chillade man. Och tog en cigg såklart. Det hörde till det goda i livet, just då”
Målare, tryckare, rökare
När vi gör intervjun är han precis färdigutbildad busschaufför och har nyligen flyttat till Hallsberg, där sambon Therese har sina rötter. Men han föddes i Stockholm för 59 år sedan och flyttade till Göteborg i mitten av 1980-talet. Rökningen har hängt med och han har jobbat i många yrken, allt från tryckare till målare med egen firma.
”När det gäller rökningen tänker jag mycket på det jag upplevde som målare. Jag fick vara med om att sanera många lägenheter där någon rökt cigaretter i decennier. Rökpartiklarna sätter sig djupt i väggarna. Fläckarna är knepiga att täcka, för att inte tala om lukten, den är väldigt svår att få bort. Bra jobb för en målare, i och för sig, särskilt om man får betalt per timme, skrockar han.
Men så blir det lite allvarligt igen.
”Tänk att man dragit in det där i lungorna under så många år”
Ingen tanke på att sluta
Han hade inte en tanke på att sluta röka egentligen, berättar han. Att det blev så, var mest en slump. Han rökte mer än ett paket om dagen, i princip varje dag sedan 15 års ålder.
“En kvinna som arbetstränade på tryckeriet där jag var anställd dök upp en dag med en e-cigg. Det visade sig att varken hon och hennes man, som jag kände lite grann, inte rökt på några månader. De hade köpt varsin e-cigg istället. Hon tittade förbi oss hemma senare. Jag och Therese, som också rökte (sambon, reds anmärkning) blev nyfikna och började kolla upp vad det var för något. Sen var jag såld” skrattar han.
En hel del experimenterande
Vid den tiden, 2015, fanns få e-cigaretter tillgängliga utanför specialiserade butiker. Det var först när engångsmodellerna blev populära som e-cigaretter dök upp i var och varannan närbutik.
”Det var lite krångligt att förstå hur det fungerade med e-vätska och olika apparater. Men jag fastnade för det. Det är viktigt att få bra hjälp. I vissa butiker försökte de pracka på en vad som helst, antingen något onödigt dyrt eller e-vätska med alldeles för hög, eller för låg nikotinstyrka. Det blev en del experimenterande i början innan jag hittade rätt”
”Nya modeller hela tiden”
Han har en hel låda med olika vejpdon i en garderob i köket. Vissa nya, andra äldre. Till och med en Iqos – en variant av en e-cigg som förångar tobak i stället för e-vätska. Han plockar upp några gamla tankar. Favoriter som inte går att använda längre – inte för att de är utslitna – utan för att det inte går att få tag på reservdelar.
”Det jobbiga med e-cigg är att det kommer nya modeller hela tiden. Delar som man behöver byta, som coils och glas till tankarna, slutar produceras och då står man där. För mig kan det ta tid att hitta något nytt som passar mitt sätt att vejpa” säger Björn Åslander.
”Väldigt kräsen på smaken”
Idag använder han flera modeller parallellt. En apparat med hög effekt som ger stora moln, på dagtid. En liten variant, ett så kallat poddsystem, hemma på kvällarna.
”Om jag vejpar med den stora maskinen under en brandvarnare, och ja, det har hänt, då går larmet. Inte bra” skrattar han. “Däremot händer det inte när jag kör med lilla podsystemet. Det är mer som att röka en cigg i känslan, mer nikotin men mindre ånga”
Vid sidan av själva apparaten är smaken i e-vätskan ”extremt viktig”, konstaterar han.
”Ja, herregud. Jag är väldigt kräsen. Det måste vara mycket smak. Och jag vill att det ska påminna om rök också. Åtminstone lite grann”
Samma e-juice i många år
E-juice, oavsett den finns i en stor vejp eller engångsmodell, består av samma ingredienser. Glycerin och propyleneglykol. Och smakämnen samt nikotin, givetvis. Tobakssmaker är egentligen samlingsnamnet för rad olika smaksättningar. Några liknar mer choklad eller vanilj, medan andra har profiler som lakrits eller knäck. Sedan Björn väl hittade en smak, från en lokal producent i Uddevalla, så har han hållit sig till den. I många, många år.
”Jag har testat andra smaker också, men det fungerar inte. Engångsmodeller finns överallt nuförtiden och jag har givetvis testat några. Mitt problem med den är att de är så himla söta. Och att många smakar som godis. Det kanske fungerar för en dag. Men sen blir jag trött på det” säger han och medger att han nyligen hittat en söt fruktsmak som han gillar bättre i det lilla poddsystem som han använder på kvällarna.
“Men det har visat sig att just den e-juicen var svår att få tag på i Sverige, Typiskt, på något sätt” skrattar han.
Debatten om nikotin
Allt sedan e-cigaretter dök upp på marknaden, för snart 20 år sedan, har tekniken orsakat debatt. Det handlar trots allt om nikotin – ett ämne som är beroendeframkallande och obönhörligt förknippat med rökning. Att röka ett paket om dagen i 40 år ökar risken att drabbas av en rad livshotande sjukdomar. Att bränna tobak och röka den innebär att andas in tusentals farliga ämnen, i synnerhet sotpartiklar och kolmonoxid. Samtidigt är cigaretter en av världens mest sålda produkter.
En bråkdel av det giftiga
Den moderna e-cigaretten skapades av en rökare, en kinesisk farmaceut (apotekare) som ville hitta ett sätt att inhalera nikotin utan att bränna tobak. Han löste det genom att hetta upp glycerin och propylenglykol med tillsatt nikotin. Nikotinet var detsamma som i beprövade nikotinläkemedel, han var ju trots allt verksam inom läkemedelsbranschen, och resultatet blev en batteridriven förångare, en ”vejp” efter engelskan “vaporizer”, som hettar upp en så kallad e-vätska till cirka 250 grader. Ångan visade sig innehålla en bråkdel av de giftiga ämnen som finns i cigarettrök, och inget spår av varken kolmonoxid (som orsakar hjärt-kärlsjukdomar) eller sotpartiklar (som orsakar cancer och KOL). Rökare verkade dessutom gilla att använda tekniken.
Svårt med information
Problemet med rökning löst, eller? Nej, Inte riktigt.
Trots att tekniken klassats som ett betydligt säkrare sätt att bruka nikotin, jämfört med rökning, har debatten mellan forskare, intressegrupper och en etablerad kontrollapparat för att bekämpa tobaksbruk, rasat i snart 20 år. Det har lett till att den mest grundläggande informationen om riskerna med e-cigaretter kontra cigaretter är minst sagt svårtillgänglig idag.
Det gäller i synnerhet för rökare.
Diskussioner i rökrutan
Björn möter ofta irritation och på gränsen till aggressiva kommentarer, berättar han. Inte sällan i rökrutorna. Från just rökare.
”Jaha, där står du och andas in kemikalier. Det är ju livsfarligt, jag har hört att det är värre än cigg…”. Det får jag höra ofta. Och de som säger det RÖKER som borstbindare. Jag blir tokig på sånt. Man får förklara vad vejpning är och vad skillnaden är. Men det är inte lätt när man står där i vild diskussion och har fem minuter på sig” säger Björn Åslander.
Minskar riskerna – men få vet det
Enligt studier i England och USA (och även till viss del i Sverige) är kunskapen om e-cigaretter sällan grundad i den evidens som faktiskt finns. Enligt Brittiska hälsomyndigheter, som sammanfattat forskningen kring e-cigaretter sedan 2015, innebär vejpning, oavsett det handlar om engångsmodeller eller större apparater, att rökare minskar riskerna med sitt nikotinberoende med närmare 95 procent. Men i statistiska undersökningar tror många, närmare 50 procent, av rökare idag att bruket av e-cigaretter är lika, eller mer, skadligt än att röka cigaretter.
”Kunde andas normalt igen”
E-cigaretter och vejpning väcker helt enkelt känslor. Björn Åslander tycker att hela diskussionen om e-cigaretter har blivit snedvriden.
”Det blir frustrerande att höra allt strunt hela tiden. När någon organisation sprider skräckpropaganda om att det finns risker och att vi “inte vet” tillräckligt. Jag vet ju hur min hälsa förändrades från det att jag bytte ciggen mot min vejp. Jag kunde andas normalt igen. Mina läkare märkte det också, när vi jämförde mina spirometritagningar mellan åren. Enorm skillnad. Då spelar det ingen roll vad andra påstår, eller försöker “bevisa” säger Björn.
”Kommer inte att röka igen”
Trots allt tror han att e-cigaretter kommer att ersätta cigaretter även i tobaksbutiker. Åtminstone inom en inte alltför avlägsen framtid.
”Det är ju knappt någon som röker längre. Såna som jag, som kanske inte brydde sig så mycket om sin hälsa, hittar andra sätt att få i sig nikotinet. Ungdomarna på mopeder också. Jag luktar inte rök längre, stör ingen annan – det gör det mer accepterat. Jag tycker, konstigt nog, fortfarande att röken från cigg kan lukta gott och jag brukar ta ett bloss på då och då. Men det är det som är grejen här, det ger mig ingenting längre, inga smaker, ingenting. Jag kommer inte att röka igen, det vet jag.” säger Björn Åslander och blåser ett litet moln som blandas med det bygynnande regnet i skogarna söder om Hallsberg.
