Historien om hur anti-rök lobbyn och deras myndighetsvänner spelade Big Tobacco rätt i händerna.
Jag pratar ganska mycket med företagare inom e-cigarettbranschen. Eller pratar och pratar. Intervjuer sker oftast via messenger. Telefonsamtal är svåra att hinna med när intervjupersonen står bakom kassan i sin butik eller sitter begraven i pappersarbete och beställningslistor.
Men det är så det ser ut.
Vejpvärlden består av småföretagare, med lite tid över för annat än det mest grundläggande. Jag småler därför när jag läser om den cyniska ”e-cigarettindustrin” som marknadsför mot barn med ”färglada förpackningar” och ”godissmaker” på ”sociala medier”.
Marknadsföring? Industri?
Jojjo. En bild på fejjan på en nikotinfri juice, lite för sällan för att spela någon större roll. En banner på hemsidan som nämner något om ”bra effekt” och något annat ”coolt”. Kanske lite färg. Och så kommer nästa kund, nästa formulär från folkhälsomyndigheten, nästa lunch med bokföring och kall pizza.
Inte precis ett upplägg för genomtänkt marknadsföring.
Tobaksbolagens värld är annorlunda
En liten jämförelse. Jag skulle skriva en artikel om snus härom dagen. Jag ville ha med en röst om svensk snushistoria och ringde givetvis upp svenska snusmuséet. Ja, det finns ett sådant, ägs av svenska big tobacco, Swedish Match. (Snacka om marknadsföring). Bytte några ord med museichefen, som bad om att få ringa upp inom kort. Timmarna gick. När det väl pinglar i luren är det inte den trevliga kvinnan från muséet som ringer. Det är istället en rapp herre från Swedish Match marknadsavdelning. Han vill veta vad jag är ute efter, ”egentligen”.
”Det är tyst vecka nu, kvartalsrapporten släpps och vi pratar inte med media. Och personalen på muséet vet inget om det här!” säger big tobacco.
Han lugnar sig såsmåningom. Det handlar ju bara om historiska spörsmål. Harmlöst. Får till slut prata med muséet igen. Han ville ju ”bara kolla”.
Tyst vecka eller nedskärningar
Det säger en hel del om vilka olika världar tobaksbolagen och vejpföretagen i Sverige befinner sig i.
Den ene har en marknadssvdelning som oroar sig för läckor inför kvartalsrapporten (och har ett finger på varje medial tråd). Den andre oroar sig för den för röda siffran i bokföringen, där lösningen antingen är färre personaltimmar eller mindre tid åt att utveckla verksamheten, att erbjuda bättre juicer, fler start-kit för att omvända rökare.
Den ene väljer en ”tyst mediaperiod”.
Den andre svarar på frågor i farten, glad för uppmärksamheten, mellan kunder som, kräver bättre jordgubbsmak, kallar coils för filter (det är INTE ett filter!) och undrar om vejpen exploderar när e-juicen tar slut.
In i samma värld
Två världar alltså. Men för några år sedan tvingades de in i samma värld, åtminstone vad gäller lagstiftning. En mer eller mindre världsomfattande trend förvandlade i ett huj tobaksfria produkter, som e-cigaretter faktiskt är, till tobaksprodukter. E-cigg blev i lagens mening samma produkt som de var satta till världen att utrota. Trots att tekniken enligt ett växande vetenskapligt konsensus är betydligt mindre skadlig än cigarettrökning (under 5 procent av alla risker) och definitivt hjälper rökare fimpa cigaretterna.
Hotar en ideologisk modell
Och snart stod det klart vad det skulle handla om. Allt, som på något sätt riskerade att förstöra kostsam och väldigt ideologiskt driven tobaksprevention, skulle bort. Lägg därtill incitament för att driva rökare till läkemedel som ska ”hjälpa” dem att sluta röka.
Smakförbud, som sedan länge legat och väntat för cigaretter, ska nu även gälla e-juice och e-cigaretter (men inte nikotintuggummi, hör och häpna).
Rökförbud skulle gälla även e-cigaretter – trots att de inte avger rök (och sannolikt inte påverkar någon annan än användaren)
Förbud mot marknadsföring av tobak stoppar även reklam för e-cigaretter. (Men givetvis inte nikotinläkemedel med fruktsmak).
Lägg därtill specialregler för e-cigg och e-juice vars ende syfte är att göra produkterna lite mindre attraktiva; lägre nikotinhalter och begränsningar av apparaternas kapacitet, begränsningar av smaksättningar.
Spelar tobaksbolagen i händerna
Man kan tycka vad man vill om det här. Men de pengastarka lobbygrupper, som kämpat för att den här typen av lagstiftning ska bli verklighet, har gjort ett toppenjobb! Deras syfte är förvisso dunkelt, med en viss finansiering från läkemedelsföretag som säljer nikotinläkemedel (surprise!). Men det är en annan historia. Det allvarliga här, är den här utvecklingen spelar tobaksbolagen rätt i händerna.
Varför är det så?
Jo. Tobaksbolagen behöver egentligen inte anpassa sig alls till den ”nya” ordningen, åtminstone inte i någon graverande utsträckning. Variation av smaker, nikotinhalter, storlek på flaskor och tankar, är inte aktuella för deras huvudsakliga produkter – cigaretterna. Folk röker ju ändå, oavsett nikotinhalten i ciggen eller storleken på paketet. Och om någon paragraf av en händelse skulle påverka deras sortiment (säg ett smakförbud) så är det inte hela världen. Även om tobaksbolagen även säljer e-cigg i form av poddsystem och engångsvarianter, så är det än så länge bara en bråkdel av sortimentet. Vad spelar det för roll om bara EN smaksättning får finnas på marknaden? Ingenting. De har ägnat decennier åt att påverka lagstiftning, anpassa sig för att i slutändan kunna fortsätta sälja godkända produkter, utan att behöva bry sig om varken skadeverkningar eller konsekvenser.
Sälfoster och menthol
Det framgår allt tydligare att tobakslagstiftningen är tobaksbolagens element och dagens tobaksprevention är stöpt i och runt deras form. De har byggt en enorm marknad, fylld till bredden av produkter, som lockat nya användare i decennier. Det spelar ingen roll om de måste ha döfödda sälfoster på förpackningarna eller slutar med mentholsmak i giftpinnarna. (de tillsätter för övrigt andra smakämnen, som vanilj och choklad i tobaken, utan att det verkar bry lagstiftarna, varför pratar vi aldrig om det, hm?). Dessutom är rökningen de levt på en kassako för andra bolag inom läkemedelsbranschen – sluta-röka-produkter är en jättemarknad.
Så tobaksbolagen överlever – med anti-rök lobbyns goda minne.
E-cigg är variation
Vejpföretag har alltid utnyttjat tobaks- och läkemedelsbolagens svaga punkter: den krassa enformigheten och den medicaliserade synen på rökare. Vejpning bygger på passionerad variation. Det är på gränsen till irriterande (det finns nästan FÖR mycket), men variationen har varit grundbulten och styrkan i produkterna. Valmöjligheter i form av smaker, utseende, varmt eller svalt, stort eller litet, nikotinfritt eller nikotinstinnt. You name it. Det har skapat ett prunkande sortiment som vida överträffar tobsksbolagens något stela och strömlinjeformade affärsidé. Det här är varumärken som skriker ut ”alternativ” och som därför framgångsrikt lockar många rökare att byta nikotinkälla. Budskapet är att rökare inte är sjuka – de är människor som gillar att njuta av livet. Och nej, det är inte fattiga 15-åringar som är målgruppen, det är väletablerade, arbetande rökare som gärna spenderar sina stålar på nikotin.
För lite big business
Tobsksbolagen har försökt i åratal att ta sig in på den här marknaden. Med det blir aldrig riktigt bra. För mycket variation. Och för höga krav från konsumenter som söker ständig förändring. För mycket känsla, och för lite business. Inga roliga kvartalsrapporter, heller.
Och så kunde det ju inte få fortsätta i all evighet.
Konkurerar med variation och smaker
Sedan myndigheter och politiker valt att klassa vejpprodukter som tobaksprodukter, har det bara funnits en vinnare. För vad händer om vejpprodukter skalas ner och tappar sin variation? Jo, de tappar plötsligt alla marknadsfördelar de någonsin haft gentemot sina cigarettsäljande konkurrenter.
På tobaksbolagens villkor har de oberoende företagen inte en chans. Det blir som en fotbollsmatch där ena laget har full utrustning, är golftjenis med domaren och bastar med linjemannen. Bortalaget, däremot, får spela utan skor och benskydd och genomför hela matchen i kraftigt motlut. Vem vinner den drabbningen, tror ni?
Undermåliga produkter = fler rökare
Jag har inga illusioner om att förändra något. Men som före detta rökare, som numera vejpar och som dessutom stått bakom kassan i en vejpshop i många år, vet jag vilken enorm kraft e-cigaretter har att förändra livet för en rökare. Den insikten förändras inte, trots ständigt hotande smakförbud, skyhöga punktskatter och trots lagstiftning som banar väg för tobaksbolagens (än så länge) inte särskilt attraktiva elektroniska alternativ.
Förändrar livet för rökare
Vejpning handlar om passion och vilja att förändra. Det har handlat om en kamp mot överheten, oavsett om makten ligger hos politiska lobbygrupper med fingrarna i tobakspreventionens läkemedelsstinna syltburk, eller myndigheter som gärna vill tro att e-juice pressas som saft ur en tobaksplanta.
Vejpning handlar om att förändra livet för rökare, genom att locka med något som är godare än cigg.
Och det klarar vejpföretagen bättre än alla läkare, sluta-röka-linjer och överbetalda lobbyister tillsammans. Om vi bara tillåter det.
Kommer absolut stödja dig via patreon , För det du gör är så viktigt tycker jag . Men just nu är det lite av en uppförs backe men så fort det planar ut lite så kommer jag till 100% bidra med om så det lägsta bidraget per månad men det känns viktigt för mig att kunna stödja ditt jobb, Delar numera bara ditt budskap. kämpa på Stefan .
Att du sprider det jag gör är guld värt, Ken! Det gör det hela så mycket roligare!
Otroligt bra text och to the point.
Tror tom att det är så illa att myndigheter förstår att dom kastar pengar i gapet på BIG TOBACCO och BIG PHARMA. Jag tror dom tycker det är enklare att kontrollera ett fåtal spelare än det diversifierade ekosystem som e-cigaretter innebär.
Tror dom inte ens är intresserade av rätt eller fel, inte om moral och etik eller om vad som har bäst chans att få bort rökningen från samhället. I deras ögon är det lättare att kunna sakta, sakta klämma åt ett fåtal identifierade leverantörer och samtidigt suga ut så mycket skattepengar som möjligt ur rökarna, än att behöva föra krig på många fronter. Mycket enklare att ha BIG TOBACCO att skylla på och BIG PHARMA att hylla, medans man samtidigt pumpar in så mycket pengar som möjligt.