12 000 svenskar dör varje år på grund av rökning i Sverige. Samtidigt vill regeringen och folkhälsomyndigheten kraftigt begränsa rökarnas möjligheter att sluta röka. De menar att skadereducering, med e-cigg och snus, är en myt. Varför är det så? Undrar Vejpkollen.
Detta är en debatterande text. Tycker du annorlunda? Skriv i kommentarsfältet eller skicka ett svar till debatt@vejpkollen.se
Det är röken som dödar rökaren. Förbränningen av tobak. Glöden. Temperaturen. Gifterna som bildas när tobak brinner. Rökaren får i sig sitt nikotin, genom att andas in en coktail av gift. Det må vara gott, men det är dödligt.
På samma sätt som tillgång till rena sprutor för narkomaner minskar skadorna av ett drogmissbruk, hjälper alternativa nikotinprodukter rökare att undvika skadrona av att inhalera nikotin. Det handlar om att göra en vana, ett missbruk, mindre skadligt. I dag kan rökare bli rökfria, utan att sluta med varken nikotin eller njutningen som rökning, trots allt innebär.
Och det borde vara enkelt. Det handlar ju faktiskt om liv eller död. Skadminimering för rökare är inget påhitt bara för att sälja rökfria produkter som snus och e-cigaretter. Även om en fungerande skadereducering har det som bieffekt. Skademinimering handlar om rökarens liv. Det finns ingen ”dold” agenda här. Och att vissa företag vill tjäna pengar på att rökare vill eller behöver sluta röka, är varken konstigt eller nytt.
Kriget om rökaren
För alla vill tjäna pengar på nikotin, och nikotin säljer.
I dagsläget är det tobaksbolagen (med snus och nikotinpåsar) och läkemedelsföretagen (med nikotinläkemedel och statens goda minne) som har flest marknadsandelar, det vill säga ”kunder” som vill sluta röka. E-cigarettbolagen krigar också, om än i mindre skala och med mindre resurer.
Man kan tycka vad man vill om det här, men i slutändan finns det faktiskt bara en vinnare i det här kriget, och det är rökaren. Om en rökare får fler möligheter att välja bort cigaretterna, till förmån för mindre skadliga produkter, kan det få enorma konsekvenser, inte bara för individen, utan även för människor runt omkring rökare och för kommande generationer. När cigaretter betyder ”död och elände” betyder alternativen ”liv och möjligheter”. Det bara är så.
Valmöjligheter och alternativ
Effektiv skadereducering måste erbjuda rökaren fungerande verktyg och bra incitament att skippa cigaretterna. Det handlar om att locka istället för att bestraffa. Ett skadereducerande alternativ måste därför vara mer attraktivt än ”orginalet”. Det är därför e-cigaretter, nikotinpåsar (och nikotintuggummi) kan smaka godis, frukt ELLER tobak. Inte för att locka icke-rökare eller nyfikna ungdomar. Det handlar om att övertala rökare att VÄLJA alternativen. Och att smaklökar är olika, även bland rökare. Och det fungerar. Det är en växande marknadslösning på ett enormt folkhälsoproblem.
Rökare betraktas som avskum
Just det här är en svår nöt att knäcka för våra traditionella hälsoorganisationer. Ni vet, de som i decennier fritt ägnat sig åt att bekämpa tobaksbolagen, stigmatisera rökare, mobiliserat hela samhället mot rökare, utmålat rökare som mindre önskade element och en belastning för oss alla. De har mer eller mindre oemotsagda kunnat säga ungefär vad som helst om rökning, tobaksbolag och rökare, utan att någon ifrågasatt dem.
Tobaksindustrin har betett sig tillräkligt illa ur ett historiskt perspektiv för att ge deras antagonister ansvarsfrihet och anti-tobakslobbyns budskap har varit vägledande för politiken: rökning är djävulens påfund, rökare har valt ”synden” och rökare ska utrotas tillsammans med tobaksbolagen. Rökare har med tiden blivit så avnormaliserade att deras existens ses som direkt provocerande. Rökfri är ett fint ord. Att vara rökare är att vara konstig – onormal.
At ge rökare männiksovärde
Skadereducering handlar i grund och botten om att återupprätta ett slags människovärde. Det handlar om att nå rökaren, men ännu viktigare: att lyssna på rökaren – ställa frågorna: ”Vad VILL du och vad BEHÖVER du?”
Problemet, och det blir allt mer uppenbart att det är just det här som är problemet, är att en skadereducerande strategi ger rökaren, och därmed rökningen, en slags bekräftelse. En skadereducerande filosofi erkänner faktiskt att rökning är en positiv upplevelse, åtminstone för rökaren. Att rökaren faktiskt tycker att rökningen erbjuder fördelar, att det är en njutning och ett socialt verktyg, inte bara ett gissel. Det handlar om insikten att nikotinet har positiva effekter för rökaren, trots att det är beroendeframkallande, att rökare röker för att de gillar det, trots risken att dö.
Det handlar om att nyansera. Inte stigmatisera. Det handlar om att förstå, inte förkasta.
Skadereducerande produkter ger rökningen ett värde genom att utmana just det värdet. Genom att vara bättre.
Utmanar på alla plan
Och det här tål inte det etablerade systemet för tobakskontroll.
Det bygger nämligen på inställningen att rökning är som en farsot och ska behandlas som en sjukdom. Rökare betraktas som missbrukare – med stigmatisering som följd. Enligt den här modellen är rökare är offer för giriga tobaksbolag, sjuka, lite dumma och i behov av vård – vare sig de vill eller inte.
Det andas exkludering och förakt hela vägen. Oförståelse och översitteri.
Att rökning skulle ha något direkt värde för rökaren, passar inte in i den ekvationen.
”Händerna på täcket”
”Men hur ska vi annars skydda ungdomen? Vi måste tydligt visa dem att rökning och nikotin inte har några positiva sidor överhuvud taget. De får hjärnskador av nikotin och vill bara ha mer” skriker dagens mest ansedda anti-tobaksaktivister.
Budskapet från våra kära hälsoorganisationer påminner om när religiösa fanatiker en gång i tiden påstod att onani var direkt skadligt för hjärnan. Lösningen var hot om helvetet och katekestvång. ”Händerna på täcket!”
Barnen fick en väldigt skev bild av verkligheten. Och blev givetvis väldigt nyfikna, för njutning lockar, även om det är ”farligt”. Även om man blir onanist. Eller rökare. I smyg om det så krävs.
“Fina medicinska produkter”
Jag tänker på det när jag lyssnar på Tobaksfaktas fyra timmar långa seminarium i Almedalen om hur de vill skydda barnen från nya nikotinprodukter. E-cigaretter, snus och nikotinpåsar står i fokus. Varje föreläsare använder skadereducering genomgående som ett skällsord, någonting som tobaksbolagen har hittat på. Att e-cigaretter och snus är mindre skadliga än röktobak kallas för en myt. Att nya nikotinprodukter håller på att ersätta rökningen bland unga ses som ett hot, ett hinder för ”utvecklingen”. Ett tecken på tobaksbolagens innovativa girighet – en utmaning!
Rökare ska botas
Enligt Folkhälsomyndigheten är rökavvänjning ett medicinskt projekt. Något som redan hanteras av ”beprövade” läkemedel. Rökare behöver inte alternativ till röktobak. De behöver vård.
“Det finns ju många fina rökavvänjningsprodukter som är medicinska som man kan använda för att sluta röka” säger Josefin P. Jonsson, enhetschef på Folkhälsomyndigheten, i sitt föredrag för Tobaksfakta i Almedalen.
Läkemedel håller inte måttet
Folkhälsomyndighetens version av katekesen är givetvis nikotinplåster, nikotintuggummi och psykofarmaka som Champix.
”Fina produkter” Verkligen?
Enligt en sammanställning av randomiserade kontrollstudier i brittiska Cochrane systematic reviews har dessa produkter, i kombination med insatser, en effektivitet på 5 till 10 procent. 1 av 10 slutar röka med hjälp av nikotinplåster och liknande. Färre ju längre tiden går.
Tänk om alvedon endast hjälpte var tionde person att bli av med värken? Skulle den produkten ens finnas på hyllorna då? Nej, sannolikt inte. Men Nicorette är en miljardsäljare. Kanske för att varenda läkare rekommenderar produkten, med folkhälsomyndighetens råd i ryggen?
E-cigaretter är dubbelt så effektiva
E-cigaretter, däremot, har en effektivitet på närmare 20 procent, enligt Cochrane. Med få direkta biverkningar annat än övergående hosta, samt en betydligt lägre kostnad för användaren jämfört med plåster, champix och terapi. E-cigaretter är dessutom populära bland brittiska rökare, och används vid vart tredje rökstopp. Motsvarande popularitessiffror för för andra rökavvänjningsprodukter ligger på under 10 procent. 1.6 procent av rökare föredrar Champix.
Brittiska studier visar samtidigt att närmare två tredjedelar av landets 3.6 miljoner vejpare är före detta rökare.
Det är, om något, ett tecken på effektiv rökavvänjning. Eller snarare skadereducering. Risken för hälsan med att använda e-cigaretter är, enligt Brittiska folkhälsomyndigheten, 5 procent av riskerna jämfört med rökning. Myndigheten bedömer att skadereducerande insatser för rökare kan minska dödligheten bland rökare i landet dramatiskt.
Myten om tobakskontroll
Men allt detta är alltså bara en ”myt” enligt Folkhälsomyndigheten. Trots att avsändaren är motsvarande myndighet i ett av världens mest ansedda länder när det gäller tobakskontroll.
Sanningen är den, att det nog måste förbli en ”myt”. Annars faller hela det svenska systemet för tobakskontroll samman som ett korthus. Om rökningen minskar på grund av alternativa, mindre skadliga nikotinkällor, försvinner även grunden för anslag till organisationer som Läkare mot tobak, Psykologer mot tobak, Vi som inte röker, Non smoking Generation och deras gemensamma tankesmedja Tobaksfakta.
Fungerande skadereducering är ett direkt hot mot deras verksamhet, de som årligen får miljoner från statliga pengar, utdelade av folkhälsomyndigheten, för att bekämpa rökningen. Det är ingen slump att dessa organisationer nu väljer att lyfta fram ett nytt ”hot” att bekämpa. Det handlar inte längre om att rädda livet på rökare, det handlar om att rädda ett system som de har nytta av. Det handlar om deras jobb och trovärdighet, inte om tobksbolgens girighet eller jakt på nya kunder.
Riksdagen vill utreda skaderisker
Om rökare, eller blivande rökare, unga som gamla väljer att använda e-cigaretter och andra alternativa nikotinprodukter istället för cigaretter är det en vinst för folkhälsan. Det råder liksom inga tvivel om den saken. Riskerna med nikotin är inte okända, de är faktiskt är grundbulten för våra traditionella nikotinläkemedel, och det handlar om acceptabla risker. Rökningens skadeverkningar däremot, är så stora och välkända att de åtminstone måste ligga till grund för en jämförelse mellan alternativen. Allt annat blir oetiskt. Detta inser även en majoritet i den svenska riksdagen.
Till folkhälsomyndighetens stora förtret.
Folkhälsomyndigheten vill ha smakförbud
Enligt folkhälsomyndigheten är en jämförelse i skaderisker mellan olika nikotinprodukter ”onödig” avslöjar Josefin P. Jonsson i Almedalen.
Myten ska förbli en myt. För annars faller, som sagt, hela korthuset. Istället fortsätter man att driva frågan om begränsa utbudet av e-cigaretter och andra nikotinprodukter. Med mer frenesi än tidigare.
Det blev uppenbart under seminariet i Almedalen att folkhälsomyndigheten redan tagit ställning för det omfattande smakförbud för e-vätska som regeringens utredare föreslår i Sverige. Endast tobakssmaker ska tillåtas (vad det nu är). Det är ett förbud som kraftigt kommer att minska rökarnas incitament till att ens överväga att byta cancerpinnarna mot en god e-cigarett. Och ja, ungdomar, som alltid befiner sig i skottlinjen, kommer sannolikt att röka mer istället. Majoriteten av de som någonsin använt en vejpprodukt, röker redan innan de testar en e-cigg. Varför byta, om det inte smakar bättre?
Ordningen återställd
Men på så vis blir ordningen återställd. Rökaren får inte längre tillgång till några konkurrenskraftiga alternativ och kan återgå till sin plats som ”patient”. Barnen uppmanas att hålla händerna på täcket (och smygröker istället). Läkemedelsföretagen förblir ”räddaren i nöden” med sina uppenbart undermåliga och i grunden oönskade produkter som enda alternativ på marknaden. Tobaksbolagen kan fortsätta sälja sina cigaretter, medan de små företag, som ägnar sig åt att locka rökare att sluta röka med hjälp av e-cigaretter försvinner helt och hållet (deras försäljning består till 90 procent av e-juice som smakar annat än tobak – de KOMMER att lägga ner).
12 000 dör varje år
Om våra myndigheter fortsätter på inslagna linje, påhejade av sina bundsförvanter i form av statligt finansierade lobbygrupper, kommer rökare att fortsätta dö. I en takt på cirka 12 000 om året. Nästan lika många som dukat under av covid-19 2020-2021.
Fast. Varje. År.
Är det så vi vill ha det?
Stefan Mathisson
chefredaktör Vejpkollen
Och fd rökare som nu vejpar
Egentligen helt absurt ställningstagande.
Denna parallel kan kanske belysa det hela.
Mp är emot att vi kör bil.
Hur hade vi reagerat om man förde fram förbud mot säkerhetsbälte, krockkuddar och deformationszoner för att det inte skall vara säkert att köra bil, man ska sluta köra bil.