LEDARE. Tonåringar använder e-cigaretter och snus.
Såklart. Trots åldersgränser, trots skräckpropaganda och trots att många organisationer kammar in stora bidrag, skattepengar, för att driva kampanjer för att ”varna ungdomar för farorna med nikotin”.
Metoderna fungerade inte för att stävja rökning bland unga på 80-talet, varför skulle det fungera för e-cigg och nikotinpåsar nu?
När jag tände min första cigarett var jag 14 år gammal. Jag kom inte från ett rökande hem, men jag visste hur farligt det var. Min morfar dog av lungcancer, min mormor av lungefysem (KOL). De rökte sig hela vägen in i döden, men det spelade ingen roll för mig just då. Jag ville testa, för jag var nyfiken.
Och jag gillade det. Dumt? Kanske, men fördelarna överträffade riskerna just då. Cigaretterna öppnade dörren till en värld jag inte haft tillgång till tidigare.
Hade e-cigaretter funnits då, 1989, så hade jag kanske fastnat för det istället. Det finns forskning som tyder på det. Personlighet, faktorer i uppväxten, benägenhet att ta risker och en lång rad andra psykologiska faktorer påverkar oss när vi som unga fattar beslut. Valet att börja röka är givetvis inget undantag: det är samma ”sorts” ungdomar som vejpar och snusar idag, som började röka 1989. Varför är det så?
Ångest, nikotin och våndor
Rökning, eller för den delen e-cigg, fyller ett tomrum. Det hjälper många att skapa en identitet, det leder till gemenskap, det kittlar dessutom nerverna. Och oavsett vad någon säger, i den verkliga världen dämpar nikotin stress och ångest. Det är en slags självmedicinering mot tonårens alla våndor. För min egen del betydde rökningen i slutändan mer än så: Jag träffade mina första riktiga vänner i rökrutorna, under spisfläkten på festerna, på balkonger där man kunde röka. Jag fick mitt första riktiga jobb efter ett samtal i rökrummet på en lokal tidning. Den här sociala aspekten, det positiva med rökningen, stod i bjärt kontrast mot Non Smoking Generations präktiga föreläsningar om att det var ”coolt” att vara tobaksfri. Mottot var att rökning ”är idiotiskt” och att jag, liksom min mormor, morfar och i princip alla mina vänner per definition var dumma i huvudet.
Vem lyssnar?
Det slår mig att den här taktiken att försöka skrämma ungdomar att INTE göra något alltid följer samma mönster. Och det skapar problem. För de enda som lyssnar på Non Smoking Generation är de som redan passar in i deras idealbild av hur en ungdom ska vara: Idrottande, läxläsande, inlyssnande, mottagliga – som en lärjunge i bibeln. Och visst finns de därute – förhållandevis oproblematiska ungdomar som varken skolkar eller hänger på fester. De som läser sina läxor, lyckas i skolan, kämpar för att få det bästa betyget framför ett ”ynka” godkänt och tycker att det häftigaste på TikTok är vilda danser. Det är inte den sortens ungdomar som skiter i vilket, är skoltrötta och som hellre spenderar onsdagskvällen i ett rök- eller ångfyllt rum och lyssnar på musik med moraliskt utmanande texter. De är inte den sorten som smyger hemifrån för att hänga föräldrafritt hos kompisen och kolla på dåliga skräckfilmer som de egentligen inte får se. Det är inte de som kommer tio minuter för sent för att ”de inte hörde klockan” från rökrutan. Det är ungdomar som traditionellt sett brukar nikotin mer än andra och det är här rökarna föds. Det är i den här gruppen rökning sedan länge varit en del av kulturen och de har inget intresse av att lyssna på överheter som Non Smoking Generation.
Röken dödar
Problemet är givetvis att rökning med tiden dödar varannan användare. Och nej, det är inte nikotinet som tar livet av oss, det är inte heller alla smakämnena (ja, ALLA cigaretter är smaksatta på något sätt) eller allehanda kemikalier som tobaksbolagen tillsätter i tobaken för att öka njutningen. Det är själva förbränningen av tobaken, själva röken, som dödar.
Men att förvänta sig att rökare, som jag och andra som mig, bara skulle vända ryggen till allt det positiva som rökningen innebär, var bara naivt. Det är därför nya skademinimerande produkter som e-cigaretter, snus, nikotinpåsar faktiskt räddar liv. Om vi tillåter det.
Sannolikheter kontra fakta
Föräldrar, politiker och myndigheter måste förstå vad det är som driver det här beteendet. De behöver förstå att e-cigaretter fungerar som ett substitut för cigaretter. Samma känsla, samma sociala kraft, samma spänning. Men de är inte ens i närheten av lika skadliga som cigaretter, inte ens i ett “worst case scenario”.
Ånga är ånga – inte rök. Visst, ångan är inte hälsokost, men de lilla mängd potentiellt skadliga ämnen som går att mäta i ångan har sannolikt ingen ihållande effekt på varken blodkärl eller lungceller. Vi har ingen epidemiologisk långtidsdata, men forskare inom området jobbar med en sannolikhetskalkyl och ställer skadligheten från cigarettrök mot en förmodad skadlighet i ångan från e-cigaretter. Även om vi inte, av naturliga skäl, känner till effekterna av 40 års vejpande, så vet vi vad det innebär att röka i 40 år: skadorna är enorma. Kroppen klarar inte att andas in rök, tjära och kolmonixid i flera årtionden. Tjäran, som är ett samlingsnamn för ämnen som orsakar många olika sorters cancer, är dödlig och kolmonoxiden har en tydlig koppling till hjärt-kärlsjukdomar. Inget av dessa ämnen bildas i ångan från en e-cigarett. Därför är det alltid bra om en rökare kan ersätta cigaretterna med en e-cigg, även om hen av olika skäl fortsätter att bruka nikotin. För nikotinet är inte dödligt.
Skadereducering på rätt ställe
Ungdomar kommer givetvis också att intressera sig för e-cigaretter, antingen det handlar om goda smaker, coola apparater, genom grupptryck eller bara för att de gillar kicken. Det kommer att ske vare sig vi vill eller inte – åldersgränser gäller inte på den svarta marknaden, det är där de hittar sina grejer. Därför är det extra intressant med forskning som faktiskt tydligt visar att den grupp unga, som för 20 år sedan ofta började röka, nuförtiden lockas av e-cigaretter istället. Det handlar om såna som mig och tusentals andra. Vi som lockas av fördelarna och inte bryr oss särskilt mycket om riskerna. Vi som gillar att hänga i rökrutorna.
Skademinimering gäller även unga
Jag tänker inte givetvis inte sitta här och uppmuntra icke-rökande ungdomar att använda elektroniska cigaretter. Men jag inser också att det inte spelar någon roll vad jag säger egentligen. Tonåringar kommer att ta risker. Den kände aktivisten för en mer liberal drogpolitik och grundaren till Drug Policy Alliance, Ethan Nadelman, konstaterade för några år sedan att droger, oavsett det är cannabis eller nikotin, kommer in tidigt i livet.
”Det är en viktig poäng. En majoritet av våra ungdomar gör sin drogdebut före sin sexuella debut. Det är därför vi behöver ett skademinimeringsperspektiv, en ”safety-first” approach för dom också” menar Ethan Nadelman.
Vikten av att vara pragmatisk
Som vuxen, förälder eller bara politiskt engagerad, har jag ett ansvar. Det handlar inte om att stoppa ungdomar från att testa gränser. Det handlar istället om att hantera, och om möjligt begränsa, de risker som ungdomar oundvikligen utsätter sig för. Jag vill därför se säkerhetsbälten i bilarna, om vi nu väljer den liknelsen. Jag vill se sexualundervisning i skolan och att ungdomar lär sig hur man använder kondomer. Jag vill att de använder hjälm, även på den trimmade mopeden. Men jag vill också att myndigheter och officiella företrädare informerar om att e-cigaretter (eller för den delen snus och nikotinpåsar) inte är riskfria, men ändå ett säkrare alternativ för de ungdomar som envisas med att röka på rasterna. Det är pragmatisk riskminimering, skadereducering i praktiken.
Dags att välja väg
Hur vi som samhälle hanterar den teknik som kallas e-cigaretter kan få stora konsekvenser för folkhälsan. Om e-cigaretter fortsätter att locka ungdomar ser vi sannolikt effekterna av det om 40 år i form av kraftigt minskade skador på grund av nikotinbruk. Kanske mer beroende, men inte ett dödligt bruk.
Om däremot Non Smoking Generation och deras finansiärer (ofta de som säljer nikotinläkemedel) får fortsätta i samma gamla hjulspår som tidigare och i värsta fall får större inflytande på politiken blir det sannolikt tvärtom: Då motas e-cigaretterna (och sedermera snus och nikotinpåsar) bort som alternativ på marknade och ungdomarna återgår till att använda analoga cigaretter istället, precis som förr. Vilka skador det skulle åstadkomma, vet vi redan.
Så det handlar om att välja väg. Vi kan hjälpa rökande ungdomar att välja. De kommer med stor sannolikhet att fortsätta göra dumma saker. Frågan är bara HUR dumma? DET väljer vi.
